Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t. f. öfverståtbållaren Kuylenstjerna, högste befälhafvaren på
stället, blottade mannen sitt hufvud för denne, hvilken lika
artigt besvarade helsningen. Men den artigheten kostade
honom embetet. Det var icke godt för en kronans
embets-man att vara artig den dagen. Det behöfdes också ej.
Folket gjorde les honneurs i stället.
Vid stranden mottog en kronoslup det så storartadt
firade paret. Slupen sattes i rörelse, och kanonjollarna följde
med. Men så länge en skymt af flottiljen kunde uppsnappas
skallade hurraropen öfver stad och vatten, och de trängde
till den gamle kungens öron på Stockholms slott. Det lär
då, efter hvad man försport, vankats örfilar till höger och
venster bland de förskräckta hofmännen, och ingen må undra
på det. Karl Johan hade den dagen fått den värsta sjelf,
och svedan deraf kändes så länge han lefde.
Hvadan nu allt detta? Hvadan denna seger för en
fånge, detta nederlag för en kung? Det är den frågan vi,
så långt utrymmet medgifver, skola söka besvara, ty det
är just den katastrof vi ofvan skildrat som beredt Magnus
Jakob Crusenstolpe ett större rum i vårt lands historia än
måhända annars blifvit händelsen.
Crusenstolpe, född i Jönköping 1795, kom vid ungefär
tjugufem års ålder till Stockholm. Sina första studier hade
han egnat juridiken och blef snart nog assessor i Svea
hof-rätt; men säkerligen var hans verksamhet, den tiden som
ledamot vid hofrättens bord, vida mindre lysande än den
blef, när han en dag stod vid dess skrank som anklagad.
En ung adelsman, dertill rikt utrustad af naturen, måste
alltid finna fru Justitia för sträf, då han nära nog är säker
om fröken Fortuna, och hvar skulle väl hennes hjul rulla
flitigare, om ej mellan bänkarne i Sveriges riddarhus I
Intagande redan genom sitt utseende, fängslande genom sitt sätt,
bländande genom sitt snille, tillräckligt aristokrat för att icke
alltför mycket ömma för folket, måste han mer än de flesta
vara qvalificerad att tjena en kung. Och han blef en konungs
tjenare. Om det ändå stannat dervidl Men-olyckan ville,
att han jemväl skulle bli favorit, och han blef det. Den
unge Crusenstolpe kunde oanmäld inställa sig hos Karl Johan,
kunde som han gick och stod uppvakta hans majestät, fick
sitta på soffan vid högstdensammes sida, fick — o gudar —
äfven kyssa hans hand. Smällen måtte ha hörts till venstra
slottsflygeln, ty Brahe spratt till. Ordinarie favoriten fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
