Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta gjorde, att han aldrig blef en folkets man, ville
det knappast sjelf. Liksom Chateaubriand kunde han
respektera massan utan att finna individen det ringaste värd. Sällan
säg man honom bland dem som sökte draga fram samhällets
stora reformer, och var han med, så var det för att retas
med spännet. Hvar man hade honom i sådana vigtiga frågor
som t. ex. handels- och näringsfriheten, allmänna
folkbeväp-ningen m. fl. känner man ej, men bestämdt var han ingen
vän till det hvilande representationsförslaget. Mot Norges
fria statsförfattning var han nära nog hätsk. Det var för
mycket halfsulor kanske och inga plymagerade hjelmar. Ofta
tycktes det vara hans enda lust att kalfatra diplomatiska noter,
mästra kungliga bref, ifall kontrasignanten ej var i hans smak,
och han var månare om deras excellensers värdighet än
excellenserna sjelfva. Sålunda blef hans opposition för det
mesta negativ, personell, fast alltid pikant, blixtrande. Så
löste sig mången gång detta snille i gnistor opp, i stället för
att bli en hel, en klar och värmande låga. ‘
För mycket fantasirik och passionerad att skrifva historien,
var han för rapsodisk i sitt manér att kunna skrifva en fullt
genomgående roman. Deraf uppkom ett författarskap, som
står ensamt i vårt land, ensamt måhända i något. Det var
ej historia, det var ej roman, det vägde mellan båda, liksom
mellan dag och natt. Men halfdagern är oftast förvillande,
och ehuru det lifligt intresserade en hvar, klandrades det likväl
af alla. Men nog ville vi protestera mot dem som påstå,
att han med berådt mod vanstält historiska fakta. Mången
skrifver utan att tro, men ingen trodde så på h vad han skref
som Crusenstolpe. Så t. ex. omtalade en dag för honom
en bekant, att han hos numera framlidne excellensen M.
Rosenblad sett två beslöjade fruntimmer.
»Två beslöjade fruntimmer 1» upprepade han med vidgade
ögon, pannan i moln, blixten redan laddad. Någon tid
der-efter såg man i ett af hans arbeten uppträda två beslöjade
damer hos samme excellens, men med tråden till den
underligaste historia dykande ned till botten af himlen vete hvilken
dynastisk hemlighet. När man efteråt upplyste, att dessa
fruntimmer voro en mor och en dotter, endast uppresta till
Stockholm för att be om nåd för en tullförbrytare i Skåne,
så smålog han medlidsamt åt upplysarens enfald eller
lättro-genhet, fullt öfvertygad att der fanns en mystisk slöja och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
