- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Minnesbilder [1] /
170

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vi sluta med skildringen af en händelse från sommaren
år 1862. Det var en söndagsmorgon. Stockholms frivilliga
kompanier hade nyss ryckt ut till exercis på gärdet. Plötsligt
visade sig bland åskådarne en gammal man till häst, men
ståtlig ännu och sadelfast, trots de åttio åren. Han var känd
af enhvar, och den, som tecknat dessa rader, hade den äran
att då för honom presentera kompaniernas chefer och andra
verksamme främjare af denna stora sak. Grefve Anckarsvärd,
ty det var han, följde uppmärksamt vapenöfningarna, dessa
militärrörelser utan annat reglemente än den goda viljan,
utan annat kommando än fosterlandskärleken. Efter slutad
exercis yttrade han dessa ord:

»Så fick jag ändå i min ålders qväll se åtminstone en
af mina älsklingsideer realiserad. Vid 1828 års riksdag
väckte jag på riddarhuset motion om allmän folkbeväpning,
som skulle börja i skolan och fortsättas så länge kralt och
tid räckte till. Somliga logo åt mitt förslag som en
barnslighet. Andra darrade vid blotta tanken på vapen i folkets
hand. Nu ler ingen mer, och ingen darrar, ingen annan
än de som skola darra, nämligen fienderna till vårt land och
vår frihet.»

Han tystnade. En djup rörelse hade öfverväldigat den
ädle gubben. Nu helsade han oss vänligt med handen,
vände’ hästen till återfärd, och sedan sågo vi honom aldrig
mer. Men sådan han red öfver fältet, stolt, rak och med
högburen panna, skall han rida genom häfderna, den gamle
riddaren med visiret alltid uppslaget och trogen i sista
stunden fäderneslandets banér. Att detta baner slagit ut sina
veck i friare, renare luft, dertill har han mer än de flesta
bidragit. Det är hans verk, och det är hans ära.

4 februari 1805.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:31:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/mb/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free