- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Minnesbilder [1] /
172

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skådespelerska, »det är en konst som förtär vår egen
individualitet, så att vi knappast veta, att vi sjelfva äro till, och
på samma gång suger den ur våra ådror helsan och lifvet.»

Allt det der märker icke en högtärad publik. De
gryende anlagen, de första försöken föga huld, firar hon
visserligen en mogen talang; men firandet, bifallet är ögonblickets.
En tillfällig »indisposition» är tillräcklig att fördunkla minnet
af en triumf; det är en lager sönderfallen ofta nog, innan
den ännu hunnit bindas. Vanligtvis är det först vid
saknaden af en sådan konstnär man erkänner dess rätta värde,
först efter trädets fall man uppskattar svalkans behag, först
i skymningens stund man vet hvad dagen varit.

Vi ha kommit på dessa tankar vid beskådandet af den
bild, som i dag pryder vårt blad. Vi ha tyckt, att denna
skådespelerska icke alltid uppburits som hon förtjenat. Hon
är dock en af de mest mångsidiga och framstående talanger
vi haft för vår dramatiska scen sedan vi hade Emilie
Hög-qvist, med hvilken hon också täflat i skönhet och elegans,
tvänne små item alltid goda att ha, ovärderliga i synnerhet
på scenen. I hvarje roll vi sågo henne skönjde vi likväl
alltid ett hufvud som tänkte sundt, och ett hjerta som kände
varmt, vare sig inom det högre skådespelet eller det
borgerliga dramat, och mer fordrade vi cj. Det var vackert nog,
tyckte vi. Och de som fordrade mer, de få måhända justera
sitt omdöme nu med blicken på det tomrum hon iemnat
efter sig. Ett benbrott, och hela vår dramatiska repertoir
var med detsamma bruten.

Det blir svårt nog för de yngre sujetter som så
plötsligt skola intaga alla de rum hön ensam så utmärkt fyllt,
så vida de ej, medan tillfället var, grundligen studerat
förebilden. Vackrare fotspår att följa stå ej alltid till buds’ Med
hela den teaterälskande allmänheten hoppas vi dock, att
Kungl. teaterns program icke alltför länge må sakna ett namn
så magnetiskt fängslande som hennes. Do många beundrarne
af hennes konstnärskap binda redan på de nya segerkronorna,
att läggas till dem som skördats förut — binda äfven på
dem som, välförtjenta under mångårig outtröttlig verksamhet,
ännu äro att fordra.

18 februari 1805.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:31:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/mb/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free