Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han som barn sprungit och köpte så mycket garn han kunde
bära på sin rygg, vände hem och väfde, sålde hvad han väft
i Borås eller i Göteborg, men köpte nytt garn för pengarne.
Allt gick bra, om än i inskränktaste skala och i förhållande
till medlens ringhet, och detta bör räknas som en förtjenst
mer. Walter Scott säger på något ställe: »Att vara god
arbetare är icke att göra godt arbete med goda verktyg, utan
ett godt med dåliga».
En dag fick Sven ihop så mycket, att han kunde köpa
sig en häst. Nu kunde han åka i stället för att gå, köra i
stället för att bära, bomullstyg bort och bomullsgarn hem,
och hur han körde, uppkom inom kort välstånd i en bygd
der man förr med knapp nöd kunde lefva för dagen. Så
kan man köpa bomull, ingenting annat än bomall, och spinna
silke ändå. Emellan åren 1830 och 1840 var hans
hem-väfnadstillverkning störst, ty under denna tid sysselsatte han
minst 2,000 personer. Det gifves många slags välgörenhet;
men den som ger arbetsförtjenst, han ger mer än silfver och
guld, han ger belåtenhet med lifvet, sjelfständighet, aktning
för en hvar och för sig sjelf och Guds välsignelse åt alla.
Men liksom Sven och hans mor grundläde
handväfnads-industrien i landet, så blef det jemväl Sven beskärdt att
anlägga det första mekaniska bomullsväfveriet i Sverige. År
1834 påbörjades Rydboholms väfverifabrik. Derpå följde
efter några år Svaneholms väfveri för 300 väfstolar, Viskafors’
för 1,000, och Rydals spinneri med 16,000 spindlar, det
senare af ett aktiebolag hvars störste delegare han var. Under
dessa år hade han heta strider, än mot konjunkturerna, som
ha sina avigsidor, än mot denna svaghet som då var ett
nationalfel, den att icke se längre än näsan var lång och
förlora modet derför att vinsten ej står på närmaste hylla.
Sven fick ensam draga hela lasset, men han släppte ej
skal-marne för det, ty klar hade han för sig sin barnatro, att bara
man sjelf ihärdigt håller uti, kommer nog den som skjuter
på lasset. Guds hjelp uteblef ej, och framgången, segern
var gifven.
Dock glömde han ej för väfstolen en annan
ungdomsvän, en som också väfde, väfde randigt, men med all
markens fägring och prakt, nämligen plogen; och säden vaggar
sina fullmatade ax i trakter der några år förut haren, jagad,
fann mellan hvarje språng en sten att gömma sig vid, eller
der ödlan, skrämd, kilade af mellan träskets giftiga tufvor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
