Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Maximilian Myhrberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för munnen och tryckte af. Men det klickade. Icke afskräckt
af ett misslyckadt försök, hällde han nytt krut i fängpannan,
skakade väl om och skulle för andra gången sätta pistolen
för mun, då han hörde tramp af hästfötter och i detsamma
kände sig öfverriden af en ryttare i grekisk uniform.
Ögonblickligen ropade han till denne om hjelp, men förgäfves.
Uppretad af denna omensklighet hos en person, för hvars sak
han sjelf göt sitt blod, riktade han på måfå pistolen efter
ryttaren, och den gången brann skottet af. Några sekunders
tystnad.
Myhrberg höll just på att fortfarande för eget behof
omladda sitt vapen, då han såg öfver sig hufvudet på samma
häst hvilken nyss gått öfver honom utan att skada, men som
nu utan ryttare nosade på Myhrberg, synbarligen menskligare
än ryttaren hade varit. Denna uppenbarelse gaf nytt lif åt
själs- och kroppskrafter, och efter många fruktlösa
ansträngningar lyckades han slutligen komma på hästryggen,
hvar-efter han satte hälarna i sin välgörares sidor och det bar af.
Hvart? Den klokaste väg en grekisk häst kunde taga, till
ett grekiskt fäste, och Myhrberg var räddad.
Efter väl förrättadt värf i Grekland deltog han i polska
frihetskriget år 1831. Om sina bedrifter i Polen iakttog
han vanlig tystlåtenhet. Det var blott om svårigheterna vid
sin ankomst dit och vid sin färd derifrån han talade någon
gång. För att komma dit måste han en natt kasta sig mellan
isstyckena i Weichsel.
»Aldrig har jag summit med sådan fart,» berättade han;
»det var som jag förts af simgördel, fast det egentligen var
österrikarnes kulor som kretsade kring mig.»
Efter Polens fall var han som fånge på väg till Sibirien,
men räddades af en rysk officer som kände hans familj.
Ryssen gaf honom en tobakspung, i hvilken fanns en liten
rulle. Tobak? Nej, guld. Den sorten dugde också, och en
afton trakterade han kossackerna så rundligt, att de förlorade
medvetandet af sina dyra pligter här i verlden. Myhrberg
kastade sig ånyo i en flod, sam deröfver i kolsvart natt och
lyckades efter otaliga dylika äfventyr komma undan, för att
några år derefter åter uppträda i Spanien i kriget mellan
Carlisterna och Christinos. Så deltager han i snart sagdt
alla de krig som den tiden fördes, lemnar på alla slagfält
droppar af ett blod sjudande för frihetens sak, men
kallblodig i farans stund, outtröttlig under de oerhördaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
