Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Abraham Mankell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad vi ej förstodo förklarade han så, att det nära nog var
ett nöje att icke förstå, för att få höra hans förklaring.
Icke sällan följde vi honom alla till hans port. Han
tycktes ha lika roligt som vi; Gud vet om vi inte lekt
hök och dufva tillsammans. Sångklassen blef slutligen så
öfverfyld att vi nära nog qväfdes; men lärarens hjertligt
friska föredrag gjorde, att vi andades lika lätt som under
öppen himmel.
Ofta kom han med ett litet två- eller fyrastämmigt
stycke, som han enkom för oss komponerat. Franzén,
skolans eforus den tiden, hade skrifvit orden dertill. Då
blef det högtid i skolan, må ni tro: tungor och hjertan
smälte samman.
En dag kom han med en stor lackerad tebricka, utan
tekoppar likväl. Det var något att se: en stor krans af gula
och röda tulpaner och midt i den en bukett rosor i skärt
och hvitt, allt liksom lefvande på sin svarta grund.
»Jag fick den färdig nyss,» sade sångläraren, »och skall
bära bort den efter timmens slut.»
»Färdig nyssl Hvem har lackerat den då?»
»Jag.»
Vi stirrade med förvåning på läraren. En sånglärare
som lackerar! En lärare handtverkare!
»Ni vet då inte, mina gossar,» upplyste han, »att hos
flere af gamla tidens kulturfolk hvarje skolgosse, äfven af
den rikaste och förnämsta familj, måste lära sig ett handtverk.»
Det visste vi ej. Och ändå läste vi två gamla
kulturspråk, proppade i våra hufvuden latinska och grekiska glosor.
Ack, om man fått något mindre af dessa och något mer af
de gamles seder och bruk. Aktningen för arbete af hvad
slag som helst skulle då tidigt ha slagit rot, det andliga
högmodet qväfts i sitt frö, denna utväxt som vanpryder och
förvirrar menskligheten.
Så gaf denne lärare sina lärjungar, utom sitt ämne,
alltid något bredvid, något som öppnade deras ögon för
andra förhållanden i lifvet, gaf dem, med ett ord, föreskrifter
så i musik som i dygd, sjelf en värdig representant af båda.
Musikaliska sällskapet i Stockholm den tiden hvilade på
något aristokratisk grund. Minkell bildade ett nytt, drog
till sig amatörer af begge könen och af alla samhällsklasser,
och så öppnade han denna serie af andliga konserter i Klara
kyrka, som på sin tid spred så mycket behag och hugsvalelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
