Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara för mycket för en så beprisad kedja. Fransmannen
hushållar mindre än någon annan på sitt blod, när det
gäller; men nog ser han på sousstyckena och det kanske
mer än någon annan. Också är det mycket vanligt att i
Paris träffa utländingar, som erbarmligen skrika öfver
fransmännens snålhet, hvilken de endast kunna jemföra med
deras evinnerliga fallenhet för uppror och revolutioner. Detta
hindrar likväl icke, att samme utländingar länge och väl
trifvas i Paris och att nya oupphörligt ditströmma, för att
kasta sina guinéer eller dukater i gapet på samme fransmän,
och hvarför? Antingen finner man Paris trefligare än alla
andra städer i Europa, eller också har man en aning om att
menskligheten och bildningen stå i någon skuld hos dessa
snålvargar, hvilken på ett eller annat sätt måste betalas.
»Jag ger fem sous för kedjan,» ropade en grisett och
det med en ifver, liksom fruktade hon att någon skulle
förekomma henne.
»Vänta, jag ger fem francs för den,» hördes en annan
fruntimmersstämma, men så melodisk, att den, äfven utan
det oförmodade och särdeles frikostiga anbudet, skulle hafva
dragit till sig allas uppmärksamhet.
Hållande under armen en äldre herre, med
hederslegionen i knapphålet, stod der midt emot den öfverraskade
köpmannen en flicka i ungdomens och behagens första
blomma. De under den lätta, af svart silkesflor förfärdigade
hatten framringlande lockarne behöfde icke hafva denna
mörkbruna färg för att förhöja hyns hvithet, en
alabaster-grund, i hvilken morgonrodnaden inbränt sin skönaste färg
och sedan qvarglömt lågan. Första anblicken af de
regelbundna anletsdragen kunde hafva kommit en att tro, det
Psyche lemnat sin piedestal i Louvren, för att från
Bastilj-platsen undersöka huruvida frihetens genius på kolonnen
möjligtvis kunde vara hennes förlorade Amor. Psyche gör
alltid, i förbigående sagdt, på alla ett djupare och varaktigare
intryck än sjelfva Venus, ty hon har allt af kärleksgudinnan,
utom det allt för jordiskt sinliga draget vid öfverläppen och
det alltför gudomligt stränga draget mellan ögonen, som
konstnären gifvit Cyperns herskarinna, antingen af skyldig
aktning för Olympens goda rykte eller för att lugna
Vul-■canus, som visserligen var den mest sotige, men också den
mest anständige af Olympens gudar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
