Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvita Björnen och hans följeslagare, inträdande i det
stora galleriet, der de inre burarne äro, funno en dylik
hof-mästare i full sysselsättning med anrättningarna till djurens
taffel. En stor korg, fnll med färska råa köttstycken, stod
midt på golfvet; men den lefvande gladan kunde Cambon
icke upptäcka.
»God dag, Mathieu! Hur mår ni?» frågade Hvita Björnen
den sysslande hofmästaren, en man af ungefår Simons ålder,
men af vida mindre menskligt utseende än den tvåfotade
Hvita Björnen.
Finurliga hofmästare efterapa alltid, och så vidt sig göra
låter, deras later och sätt att vara, som de betjena. Det är
klart att den, som dagligen umgås med lejonet, tigern och
hyenan, äfven skall antaga något af dess umgängeston.
Också förefölHdet Armand, hvilken aldrig tillförene varit inne
i detta galleri, som om den öfver köttkorgen lutade
hofmästaren sjelf höll på med sin egen middagsmåltid. Stelare
anletsdrag i förening med lömskare ögon hade han aldrig sett.
»Hvita Björnen,» mumlade djurens taffeltäckare, utan
att taga ögonen från korgen, t kommer för att helsa på
kamraterna i gropen derute.»
»Nej, jag kommer för att tacka er för sist, hederlige
Mathieu,» svarade Simon.
»Aha, för i morse?»
> Riktigt... ni har då inte heller glömt vårt vad?»
»När glömmer man hvad man har att fordra?»
»Ni har då redan vunnit?»
»Jag är så säker på det, att jag redan köpt snuset till
den der lilla vackra silfversnusdosan, som ni satt upp mot
min stora silfverbeslagna sjöskumspipa.»
De som vakta och sköta djuren kunna nog röka ur
stora sjöskumspipor med silfverbeslag, ty ingen får tillträde
till galleriet utan att visa biljett, utfärdad af intendenten;
och den som gjort sig besvär med anskaffande af en sådan
har nog råd att gifva drickspenningar åt djurvaktarcn för’
hans beredvillighet att, i det han presenterar djuren,
förklara deras alla möjliga goda eller onda egenskaper. Att
Hvita Björnen och hans vän sluppo in utan biljett härledde
sig från den förres bekantskap med djurvaktaren, en
bekantskap, som dessutom, efter hvad vi finna, lofvade bli
så vinstgifvande för den sistnämde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
