- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 1 /
73

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Inte sannt: ni skulle önska ha en sådan björn som
jag i ert menageri?»

»En sådan björn? ... Ja visst, med vilkor att han
åtminstone en gång i veckan gjorde så vackra konster som
den ni tänker göra i dag.»

Hvita Björnen spratt till och fäste på djurvaktarens
ansigte sina genomborrande ögon, liksom ville han tränga
ända ned till djupet af dennes själ. Men som han troligtvis
der icke upptäckte något annat än sin egen silfverdosa, så
nickade han gladt åt djurvaktaren, hvarefter han tog Armand
under armen och lemnade i sällskap med denne galleriet
utanför rofdjurens matsalar.

»Hvad var det för ett vad ni talade om?» frågade
Armand, när de bägge utkommit i trädgården.

»Vänta, du får väl se, Armand lille,» svarade Hvita
Björnen förnöjsamt blinkande.

»Således en öfverraskning?»

»Ja visst... Hvad är roligare än öfverraskningar?»

»Och den lefvande gladan, som jag ej såg till?»

»Men som du kommer att se ... lita på det, Armand
lille ... du kommer att se henne,» försäkrade Hvita Björnen,
gnuggande sina ramar emot hvarandra.

»Ni väntar er mycket nöje af den lefvande gladan,
käre Simon?»

»Måtte väl det. .. Föreställ dig gladan, också ett
rof-djur med klor, hvilka, liksom lejonets, drypa af blod, när
hon spänner dem i dufvan, den stackars arma oskyldiga
vapenlösa dufvan, som ...»

Flvita Björnen tystnade tvärt. Armand såg på honom
med yttersta förvåning. När hade han väl förut i denna
röst af hälften åska hört så mjuka, så rörande toner? När
hade han förut kring dessa ögon, som alltid uttryckte det
mest brinnande hot, då de ej uttryckte den kallaste
likgiltighet, upptäckt den röda bågen, som hvälfver sig till en
väg för kommande tårar?

»Jo, du skulle se gladan,» återtog Flvita Björnen i sin
vanliga tonart, »när hon inne i lejonburen fåfängt mödar
sina vingar till flykt. . . hur hon flaxar från ena sidan till
den andra, hur hon piskar jernstängerna med sina vingar,
så att fjädrarne ryka om henne; hur hon, med lejonets gap
alltid under sig och alltid färdigt att sluka henne, höjer
sig, i tanken att hon har den fria himmelen öfver sig, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/romivf/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free