Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
helst i dag, då himlen beskärt mig så förnäma åskådare
eller, rättare sagdt, åskådarinnor.»
»Hvad är det då?»
»Jo, den der herrn,» upplyste djurvaktaren, pekande
dervid på Hvita Björnen, som nu stod bredvid de
samtalande, »den der herrn och jag hafva hållit ett vad.»
»Ett vad?»
»Ja, ett vad ... Jag vet ej hur den der herrn, min
goda vän för öfrigt, studerat naturalhistorien,» sade
djur-vaktaren med mycken tonvigt på detta ord och lika mycken
öfverlägsenhet i mimiken; »men han påstår, att om man på
samma gång räcker lejonet ett stycke kött och ett stycke
bröd, så skall det försmå köttet och i stället sluka brödet.»
Armand såg något förbluffad på Hvita Björnen, ty han
hade väntat få höra något om den lefvande gladan, och
fick nu i stället höra talas om ett stycke bröd.
»Det låter åtminstone otroligt,» försäkrade damen, »eller
hvad tror du, Denise?» tillade hon skrattande, i det hon
vände sig till sin följeslagarinna.
»Madame! Jag har aldrig hört att lejonet äter bröd,»
svarade Denise.
»Och ni, min herre, tror?» vände hon sig nu till
Armand Cambon, som också utgjorde en del af gruppen.
Antingen det verkligen intresserade den sköna och
utan tvifvel förnäma damen att veta, om lejonet hellre åt
bröd än kött, eller om hon blott ville göra sig underrättad
om den unge karlen, den hon mer än en gång betraktat,
toge sig lika bra ut när han talade som när han teg,
kunna vi icke rätt afgöra.
Armand gjorde en bugning, som icke en gång skulle
ha missklädt en markis, och svarade:
»Madame! Det torde vara svårt att våga ett omdöme
i denna vigtiga sak, helst i närvaro af en så grundlig
natural-historiker som monsieur Mathieu.»
Armand egnade dervid monsieur Mathieu en bugning,
värdig en Bouffé i Pariserpojken, men hvilken
artighets-betygelse monsieur Mathieu icke desto mindre tog för god
pris, ty hvem kunde väl här sätta hans vitsord i fråga?
»Om jag ville säga en öfverflödig artighet,» fortfor
Armand, »så skulle jag påstå, att lejonet endast på ett
vilkor skulle välja brödet framför den vanliga spisen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
