- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 1 /
93

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för att bjuda den granna rosen elt skydd, alltmer började
luta, hotande att falla.

I detsamma hördes ett nytt rytande, vida starkare och
förfärligare än förr. Alla djuren instämde deruti. Det var
en hisklig konsert i djurens galleri.

Stammen vacklar verkligen, den faller, och under fallet
vidröra tvänne af dess grenar, liksom af en händelse,
blommans begge sidor, böjande hennes stjelk och krona framåt
— framåt mot lejonets bur, framåt intill jernstängerna, som
redan imma af den andedrägt, som fasansfullt glöder derinne.

Åter ett rytande, för hvilket hela byggnaden skälfver,
men denna gång blandadt med menniskors ångestrop. Ett
hårdt slag och ett ännu hårdare fall följa derpå. Stammen
har fallit, men icke framåt, såsom dess riktning bebådade,
utan åt sidan, till följd af en yttre kraft.

Den stolta rosen, hvars krona, påtryckt af en
oemotståndlig tyngd, redan fördjupat sina blad mellan burens
jernstänger, är ögonblickligen ryckt derifrån och hvilar
vanmäktig i Armand Cambons famn, som ännu om sitt byte
strider med djurens konung.

Lejonet, hvars skarpa tand kom en sekund för sent för
att begrafva sig i den förnäma damens ansigte, har med
sin genom gallret utsträckta ram fattat uti hennes tjocka
sidenklädning.

Nu gäller det att pröfva silkesmaskens och
sidenfabrikens förenade verk.

Väfven brister, tack vare den senares vinningslystnad,
och den nye S:t Göran faller baklänges mot galleriets
sten-golf med sin räddade prinsessa i famnen, under det den
nye draken uttömmer sitt raseri på ett afslitet sidenstycke,
som snart är forvandladt i den yppersta silkesvadd.

I samma ögonblick inrusar djurvaktaren i galleriet. Han
har ett bröd af skålpundsvigt i handen, men hans
uppspärrade mun synes så stor, att han nästan skulle kunna
sluka det. Hans ögon, färdiga att klämmas ur sina gropar,
stirra på de olika grupperna.

Der sitter, längst bort på stengolfvet, Hvita Björnen
med handen för ena tinningen, blödande af det djupa
sår, han vid fallet erhållit; der ligger, något närmare
djurvaktaren, Armand Cambon, till hälften döfvad af den
törn, hans nacke gjort mot samma golf, och ofvanpå honom
samt af hans armar ännu omsluten den granna, men afsvim-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/romivf/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free