Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blick på Hvita Björnen, hvilken icke heller å sin sida
innnit skäl att längre se på sällsynta djur.
De begge vännerna betraktade hvarandra en god stund,
ehuru med föga vänliga blickar.
»Obegripligt!» bröt ändtligen Simon tystnaden; »jag
vet inte hvad som kom åt mig ... det var som om en svindel
gripit mig . .. utan dig, min raske gosse, hade jag säkert
blifvit orsaken till en mycket stor olycka,» tillade han med
ett uttryck, som icke var främmande från ironi.
»Olycklige!» ropade Armand häftigt, »ni ville begå ett
mord 1 .. . Ett mord I»
»Tyst! Skrik inte så!» förmanade Hvita Björnen,
skådande omkring sig; »hörde du inte att jag fick en svindel
och att...»
»Ni ville mörda en menniska, försåtligt mörda en
menniska!» fortfor Armand med ökad harm; »en man som
ni, Simon, mörda! ... Och mörda en q vinna, en svag, värnlös
qvinna! .. . Det är icke blott rysligt, det är nesligt! . .. Det
finns ej ord för att beteckna en sådan bragd!»
»Du är tokig, Armand lille, med ditt evinnerliga mord
och mord . . . Hur kunde väl mord komma i fråga ... hur
kan man mörda, när man står i bur med armstjocka
jern-stänger framför sig? ... En eller ett par skråmor, se der
allt... ett öga eller en näsa mindre, se der alltsammans . . .
Hur mången har ej fått hjelpa sig fram i verlden utan både
öga och näsa och utan tillgång att köpa sig nya? ... Du
är en narr, käre Armand, som ej vet hvad du säger.»
»Och att vilja taga mig till medbrottsling!» fullföljde
den harmsne unge mannen; »ty hvad var väl meningen
med att narra mig in i djurgalleriet?. . . Hvad annat än att
få någon som kunde sysselsätta besvärliga personer, för att
ni desto mer ogeneradt skulle kunna begå ert
nidingsdåd ... Ja, rulla ögonen! . . . Det var ett nidingsdåd,
olycklige!»
»Tacka min vänskap för din gamle far,» sade Hvita
Björnen med halfqväfd stämma, ty hans galla började koka,
»tacka denna vänskap för att de ord, du sist sade, inte
blifva de sista du talat i denna verld!»
»Jag fruktar er icke,» svarade Armand lugnt och
upplyftande sin högra arm; »denna arm, som hindrade er
från att begå det ena brottet, skall äfven hindra er från
det andra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
