Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herskarinnan [häftigt): Det kommer någon . . .
skynda, Denise 1 . . . Du hörde att jag icke tar emot i afton.
Denise: Men om det är hertigen?
Herskarinnan: Lika godt.
Denise: Madame har då åkt ut för att promenera?
Herskarinnan: Nej, men jag tar icke emotl (Denise
skyndar ut.)
Herskarinnan [allena): Denise är icke så dum . . .
var verkligen förtjusande den der hjelten i menageriet. . .
Hvilket vackert och regelbundet ansigtel Hvilken kraftfull
och ädel hållning! Hvilken mild glans i hans öppna blick!
Hvilken klang i hans manliga stämma! [Han lutar tyst, men
tankfull, hufvudet mat hånden.)
Hvarför denna tankfullhet? Hvad kan väl en så skön
och lyckligt’ lottad q vinna i denna stund tänka på?
Tänker hon på den stora fara hvari hon nyss sväfvat
och hvarifrån hon så lyckligt blifvit frälst?
Nej, hon har ju helt nyss och med fullkomlig
öfver-tygelse sökt bevisa, att det icke var den ringaste fara.
Tänker hon på något medel att belöna den fattige
arbetaren för det han, troende på farans verklighet, i sin
välmening ryckt henne derutur?
Nej, hon har ju, ehuru i hög grad försonlig mot
lejonet, yttrat sin förtrytelse öfver arbetaren, för det han
icke hade den skickligheten och artigheten att släppa henne
innan han föll.
Hvad tänker hon då?
Kanske tänker hon, att mycket duger i verkligheten
som icke anses duga i romanen. — -—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
