Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så går det till i Bicétre, och derfor råkar man der en
ålderdom, som med ena foten i grafven likväl har en
tacksamt leende blick för den sol, som ännu strålar så skön
öfver den åldriges sista vinterdagar.
Armand Cambon, vederbörligen insläppt, styrde sin kosa
öfver den stora vackra gården rakt fram till den särskilda
byggnad, hvaruti befinna sig dessa små verkstäder, om
hvilka vi nyss talat. Han beträdde snart den smala stig,
som delar den lilla fabriksstaden i tvänne långa qvarter.
På begge sidor om honom sutto gubbarne vid sina arbeten,
somliga hopvridande kammar af ståltråd i alla möjliga
former; andra raspande horn, för att användas till knappar;
andra åter bultande oxsvansar, för att, sedan de blifvit så
möra och lösa att de kunde häcklas som lin, sälja dem åt
tapetserare till stoppning i madrasser; andra, såsom t. ex.
den blinde skräddargubben der, syende kläder och trädande
på synålen med tillbjelp af tungspetsen. Armand var mycket
bekant på stället, och lifliga helsningar vankades också ifrån
höger till venster.
»God afton, Cambon 1»
»Hur står det till, kära Armand?»
»Hur låter det i Paris?»
»Tidningen Réforme lägger inte fingrarne emellan.»
»Nå, smäller det snart?»
Gubbarne på Bicétre äro ingenting mindre än konservativa.
Armand Cambon nickade till höger och venster utan att
svara, ty han såg sin far, hvars verkstad var längst bort,
resa sig upp från sin stol, i tydlig afsigt att möta sonen,
och detta ville denne förekomma. Den som såg den äldre
Cambon sitta, såg hans friska, vackra hufvud på en jättes
skuldror, skulle ej kunnat begripa huru han kunde vara på
Bicétre. Men såg man honom stå eller gå, då begrep man
det nog, ty den äldre Cambon, som icke hade en enda rynka
på sin panna eller ett enda hvitt hårstrå på sin femtioåriga
hjessa, hade, i stället för de ben, som naturen en gång
gifvit honom, men dem en kanonkula i 1830 års revolution
borttagit, tvänne af trä, dem han gifvit sig sjelf.
Dessa ben vittnade om mycken konstfärdighet, men så
hade också han, som gick på dem, före besagde revolution
varit verkmästare på en större mekanisk fabrik. I egenskap
af krympling intogs han på Bicétre, hvarigenom det också
blef honom möjligt att använda den lilla sparpenning, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
