Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förrän han haft en ny sparpenning, så framt han icke ansett
sig böra göra allt för att utveckla och förädla sin Armands
goda själsanlag, under det att Hvita Björnen åtog sig
utvecklingen och stärkandet af kroppskrafterna.
Armand var ganska läraktig, det förstås. Han skref
och räknade, läste historia och geografi, och efter det bör
kunna smickra oss svenskar att höra det, vilja vi blott
nämna, att han visste, hvad icke alla fransmän veta,
nämligen att Sverige icke är detsamma som Schweiz och att
Stockholm, men icke Köpenhamn, är hufvudstaden i Sverige,
hvilket land han för öfrigt omfattade med samma varma
intresse som alla andra fransmän, och om han, såsom vi
skulle förmoda, hyste något varmare, så härledde sig detta
hvarken från geografien eller historien. Den äldre Cambon
hade bestämt den yngre för guldsmedsyrket, men som han
ville se dennes namn en dag lysa vid sidan af Benvenuto
Cellini’s, så lät han honom äfven lära sig rita, och det till
och med efter lefvande modeller. Armand gjorde också
ovanliga framsteg och var redan ansedd som en af de
skickligaste guld- och silfverarbetare i Paris. Han dref i
begge dessa ädla metaller de ypperligaste konststycken och
var lifligt eftersökt af alla affärsmän i den vägen. Det
var först mot slutet af 1847 som han, i likhet med så
många andra arbetare, saknade arbete, ty som ingen hade
lust eller råd att köpa något, så lönade det icke heller
mödan att tillverka något. Armand hjelpte derfor sin fader
med messingskedjorna och sålde dem äfven, såsom vi redan
känna, på gatorna och torgen. Vi hafva hört honom tala
för varan med denna svada, som är fransmännen så egen,
men -förefaller oss tröga svenskar som ett skroderi. Armand
uppblandade sitt prat med många sidohugg åt styrelsen,
hvilket vi jemväl hört, hvaraf man skulle kunna tro, att
han talade lika mycket i den revolutionära propagandans
intresse som i faderns. Framtiden skall utvisa huruvida
denna tro är grundad.
Detta allt kan Armand Cambon, och det är visst icke
mycket för hjelten i en roman. Bättre hade kanske varit,
om han kunnat förstöra guld- och silfverskålar, i stället för
att göra dem, såsom fallet vanligtvis är med många hjeltar.
Det enda hvarigenom han liknar dem är, att han för
närvarande icke har något att göra, och det bör någorlunda
kunna trösta de mest romaneska af våra läsare. Man kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
