Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han beständigt kallade den förnäma damen. Den gången
tillfrisknade icke Madelone. Hon dog i armarne på sin
björn, som också ensam bar henne till grafven. Han tog
hennes likkista under ena armen och bar den med samma
lätthet som en vanlig menniska bär ett barn. Efter
be-grafningen kom han hit och höll på att skrämma slag på
gubbarne genom sin högljudda sorg. Han tjöt väl som tio
björnar, och fåfängt bjöd jag till att trösta honom. Han
har ej kunnat trösta sig än.»
»Ni känner väl den förnäma damens namn?» frågade
Armand.
»Nej .. . Hvita Björnen har aldrig velat säga mig det. . .
För öfrigt bad han mig ej för någon omtala den rätta
orsaken till Madelones olycksöde. Förmodligen hade han
sin uträkning med det. Kanske trodde han sig derigenom
kunna insöfva sitt blifvande offer i den tron att allt redan
vore glömdt, på det att hans hämd desto säkrare skulle
nå målet. Jag är öfvertygad om att det var hon som
besökte Jardin des Plantes. Hon är då återkommen till Paris;
men hon må taga sig till vara för Hvita Björnen, ty han
är ej den som afskräckes af ett misslyckadt försök. Han
skall ej gifva sig någon ro förrän den förnäma damen
blifvit lika tilltygad. som den stackars Madelone var. Något
värre vill han henne säkert icke.»
»Det går vackert an, min far! . . . Det var säkerligen
ej hennes mening att det skulle ta så illa.»
»Det tror jag också. . . Men man låter i alla fall bli
att reta arga hundar på folk, i synnerhet om den som retar
är rik eller förnäm, och den man retar på är fattig
och obetydlig, ty man skall lätt kunna komma på den
tanken, att brottet härleder sig lika mycket från förakt som
från öfverilning.»
»Hvem kan bestrida det, min far?. . . Emellertid måste
man varna den hotade damen... om man blott kände
hennes namn och hemvist.»
»Jag skall tala med Hvita Björnen,» försäkrade Cambon
den äldre; »envis är han, jag vet det, men jag torde väl
träffa på någon sida hos honom, som är känslig för annat
intryck än hämdens ... Men, min kära Armand, det är tid
på att du går, innan man stänger. . . God natt, min gosse!
Gud välsigne dig och låte dig i morgon komma åter! God
natt, mitt barn!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
