Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men hvad som kunde förmå en så ung och vacker
gosse som Armand Cambon, hvilken dessutom icke var prest,
att taga in och bebo en så ödslig lägenhet som spokhuset
i trädgården, var vida oförklarligare. Men i Paris
sysselsätter man sig icke länge med hvad andra menniskor hafva
för sig, så att de begge enslingarne snart blefvo helt och
hållet öfverlemnade åt sig sjelfve, hvarmed de också begge
tycktes särdeles belåtna.
Fönsterna till det rum, Cambon bebodde, vette åt den
delen af trädgården, hvarlill utsigt var från fönstren i prestens
våning. Denne kunde således utan svårighet se när
Cambon hadc ljus i sin kammare, liksom Cambon kunde se när
det var upplyst hos presten.
De begge grannarne tycktes icke vara det ringaste
bekanta, och icke gjorde de någon min af att närma sig
hvarandra för att mildra enslighetens enformighet. Kanske
trodde de icke heller så mycket på hvarandras enslighet.
Presten, som icke sof alla nätter, borde så lätt kunna
se, huru understundom skuggorna af flere bufvud tecknade
sig på gardinerna till Cambons kammarfönster, liksom
Cambon, hvilken lika litet var någon sjusofvare, icke heller
kunde underlåta att någon gång förmärka flere hufvud
bakom prestens rullgardiner. Huruvida den ene grannen
funderade på betydelsen af så många hufvud nattetid i den
andres boning, veta vi icke, men tro dock helst, att någon
fundering hvarken från den ena eller andra sidan kom i
fråga, emedan, såsom nyss antyddes, nyfikenheten att veta
sin nästas bestyr icke är en af fransmannens hufvudsynder.
Det der tillhör i allmänhet andra mindre städer och
Stockholm i synnerhet.
Den enda folkklass, som i Paris kan beskyllas för
nyfikenhet, är polisen med dess vare sig uppenbara eller
hemliga tjensteandar; men så länge menniskor finnas att spionera
på, skall den säkert låta spöken vara i fred, och som nu
rue S:t-Etienne-des-Gres var spökenas högqvarter, så
besvärades denna gata högst sällan af polissergeanterna, hvilka
hade mer än tillräckligt att syssla med de folkrikare
qvar-teren i den ofantliga staden.
Dock är det mer än troligt, att polisen, derest den, i
likhet med oss, hade lyssnat till Cambons samtal med sin
far på Bicétre, ögonblickligen skulle hafva hastat till
spökenas högqvarter och icke lemnat det, förr än den fått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
