Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
källare, hvari rustkammaren var, låg under trädgården, och
det var ganska möjligt att denna källare endast genom’ en
mur skildes -från en annan, hvilken ginge under samma
trädgård och på något sätt vore förenad med den grundval,
på hvilken det bebodda huset stod.
I detta hus bodde, som vi redan känna, äfven en annan
person, nämligen en prest, lika litet spökrädd som Armand
Cambon.
Cambon fortfor att lyssna, och han stärktes
fullkomligen i sin tro, att ljudet kom från hamrandet af metall, i
Efter en stund upphörde detta ljud, hvarpå följde
några minuters tystnad.
Cambon bibehöll icke desto mindre sin lyssnande
ställning. Efter några minuters förlopp tyckte sig Cambon höra
ett annat ljud, liknande det som en jerndörr förorsakar, när
den upplåses, gnisslar på rostade gångjern och sedan
till-slutes. Derefter blef det tyst.
Cambon dröjde qvar med örat intill väggen en god
qvarts timme, men allt förblef tyst.
»Skulle den, som nyss varit der, gått sin väg?»
frågade sig Armand; »var det ljud, jag sist hörde, verkligen
af en jerndörr, som min hemlighetsfulle granne öppnat och
igenlåst efter sig?»
Ytterligare en qvart stod Cambon qvar vid muren,
men ingenting vidare hördes derifrån.
Ofvertygad således att ingen lefvande varelse för
närvarande funnes i hans grannskap, tog han sig nu till att
noga undersöka sjelfva väggen för att se, huruvida de begge
hvarandra så närbelägna källrarne hade någon gemensam
dörr eller lucka. Krypande på händer och fötter letade han
utefter väggen, icke lemnande någon fläck deraf ovidrörd.
Döm då om hans förvåning, när han på muren tätt
invid marken upptäcker en rigel, alldeles lik den, som fanns
på den lucka, genom hvilken han inkommit i rustkammaren
från den lägre källaren derutanför.
Cambon stiger upp, skyndar till vapensamlingen och
väljer sig derutur ett par små pistoler och en lång dolk.
Pistolerna stoppar han på sig, men dolken begagnar han
till att skrapa undan den jord, som hindrar rigeln att löpa.
Snart är hindret undanröjdt, och nu fattar Cambon med
begge händerna i det jernbleck, hvaruti rigeln sitter, ty det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
