Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fotter och alltid med ögonen på den medföljande ståltråden.
När han kommit till den första luckan, förde han ståltråden
med verkligen darrhänd försigtighet genom det fina hålet
på luckan samt vek dess yttersta ända öfver en af
luckans tiljor. Derefter höjde han sig på armarne upp i
sin sängkammare. Sedan han på detta sätt väl
kommit upp, tillslöt han luckan efter sig, men så
omtänksamt, att, om man också ej haft för ögonen Cambons
der-vid något bleknande ansigte, man likväl kunnat märka, att
någonting högst vigtigt och farligt förknippade sig med
ofvannämda lucka.
Sedan dennas rigel blifvit tillskjuten, hastade Cambon
att ställa sängen öfver den samt flytta skåpet från fönstret
till dess vanliga plats vid väggen.
Derefter, och som det var långt lidet på natten, klädde
han af sig och intog sängen. Men innan han somnade,
genomläste han åtskilliga gånger den lilla parfymerade
rosenbiljetten, som den okända sköna skickat honom, ehuru
han redan kunde den utantill.
Ändtligen släckte han ljuset och somnade.
Han drömde om högar af guld och silfver, så stora
som berg, och om svarta drakar, som vakade deröfver; han
drömde om barrikader, icke mindre höga, på hvilka han
sjelf stod i blod till midjan och af krutmoln omhvirflad;
han tyckte sig se en engel, sväfvande öfver hans hufvud
med en parfymerad rosenbiljett i venstra handen och en
lagerkrans i den högra. Men engeln, i stället för
korpsvarta lockar, hade det mjukaste bruna hår och, i stället
för nattsvarta ögon, de mildaste högblå. Slutligen tyckte
han, att någon smög sig under hans säng och ryckte upp
blindluckan, utan att först stöta ned den betydelsefulla
ståltråden. Han hörde en förfärlig knall och fann sig sjelf,
jemte det hus han bebodde, uppslungad i rymden högt
öfver Nötre-Dame.
Han vaknade och satte sig upp i sängen, torkande
ångestsvetten ur sin panna.
»Hå, Gudskelof, det var bara en dröm!» hviskade han
och lade sig ånyo.
Han insomnade för andra gången; men om han drömde
något mer, känna vi icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
