Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en blå silkesmantel. Hon gjorde rätt deruti, ty bvarför
räcka olympens pokal åt en mun, som ännu aldrig känt
någon törst efter olympens nektar 1
»Vi hafva begge misstagit oss,» återtog hon med detta
leende, som den vid segrar vana aldrig uraktlåter, icke ens
i det ögonblick bon besegras, »ni, då ni ryckte handen från
er lycka: jag, när jag spillde dess droppar på en ofruktbar
jord. . . Nu har ni förstått mig, och nu kan ni gå. . . Jag
har sett ert ansigte, men jag skall tiga ... ni har icke sett
mitt, och ni skall också tiga.»
»Och om jag äfven sett ert ansigte,» sade sonen
af norden med en obeskrifligt mild stämma, ty den kom
från det mildaste hjerta, »skulle jag ändå ha tegat och dött
med min hemlighet.»
Han hade mot sin vilja blifvit rörd af hennes öppna,
oförbehållsamma bekännelse, kanske också något smickrad
deraf, ty hvilken karl i söder eller i nord känner sig icke
smickrad af att höra sitt beröm från så sköna läppar?
»Jag tror er, liksom jag tror alla andra,» yttrade
demonen med ett löje, hälften bitterhet, hälften hån; »men
emellertid har ni er frihet åter . . . vagnen, som förde er
hit, väntar att föra er tillbaka.»
»Ni är mycket god som bjuder mig på alt åka,»
svarade Armand, som kände sin egenkärlek något sårad af
denna direkta visning på dörren; »men,» tillade han,
kastande sina blickar omkring i rummet, »men . . .»
»Hvad söker ni?» frågade den numera föga gästvänliga
värdinnan.
»Bindeln,» svarade sonen af norden . . . »Ah, der är den.»
»Men, det är sannt, jag har besvärat er för en hel
afton,» sade hon, »jag har kanske’ryckt er från ert arbete
och derigenom tillskyndat er en förlust, som jag icke gerna
vill ha på mitt samvete. Hvad kan jag göra för er?...
Säg mig uppriktigt hvad ni önskar.»
»Jag önskar att ni är god och låter det fruntimmer,
som förde mig in, äfven ledsaga mig ut, ty det är svårt alt
med förbundna ögon gå utför trappor och öfver broar . . .
Det är klart, att jag måste gå som jag kommit, ty, oaktadt
min försäkran att bevara er hemlighet, skulle ni likväl icke
tro mig . . . och om ni också trodde mig, så är ändå alltid
vissheten bättre än tron.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
