Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag tackar er för denna grannlagenhet. . . Men ni
skall mottaga denna lilla ring såsom ett minne af den
besynnerligaste maskerad i er lefnad.»
Dervid drog hon från sitt finger en diamantring af
högt värde.
Armand nalkades den sköna damen; men i stället för
att taga den dyrbara presenten, sköt han artigt tillbaka den
fina handen och sade:
»Ni skall icke gifva mig denna ring, ty ni kunde i
en framtid få olägenhet deraf... Om också ingen af dem
jag är i beröring med vet, att den suttit på ert vackra
finger, så skulle man ändå undra hvarifrån jag bekommit
den . . . Tiden är verkligen så beskaffad, att den arbetare,
som har mer än sitt tarfliga bröd, nästan betraktas som
en misstänkt person . . . Men deremot är jag säker på, att
ni utan fruktan kan mottaga något af mig.»
»Af er?» utropade damen högeligen förvånad.
»Ja, jag till och med tror att ni med största nöje skall
mottaga min gåfva,» sade Cambon leende.
»Och denna gåfva är?»
»Detta lilla vackra papper,» svarade han, räckande
henne den bekanta rosenbiljetten.
»Ah!»
Hennes hand flög till biljetten, omfattade den, men
flög icke med samma hastighet tillbaka, ty hennes lillfinger
hade vidrört den unge mannens hand.
»Jag tackar er, ja, jag tackar er!» sade hon
halfhviskande, och tillade derefter för sig sjelf: »Hvilken karakter!
Hvilket hjertal . . . Och hvilken skada! Hvilken förlust!»
»Och nu taga mina ögon godnatt af er,» yttrade sonen
af norden, hopvikande sidenduken till formen af en bindel,
för att knyta den för ögonen.
»Men hur kom det sig,» började ånyo damen med
masken, sedan hon flyktigt genomögnat biljetten, »att ni,
på blotta erhållandet af en biljett utan underskrift och känd
stil, likväl instälde er till mötet?»
»Jag trodde att biljetten var från damen i Jardin des
Plantes,» svarade Armand.
Det hade några minuter varit temligen dunkelt i
sam-metsmaskens ögonhålor; men nu började det blixtra derifrån
med samma liflighet som förr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
