Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och det hvilar säkert,» försäkrade sonen af norden,
närmande sig soffan och fattande den skönas hand; »ni kan
lita på mig som en syster på sin bror. . . Och ni skall
förlåta mig, om de ord jag nyss fälde voro för hårda, för
stränga.»
»Ni är en ädel man!» hviskade damen, lutande sitt
hufvud mot Armands skuldra och läggande sin lediga arm
om hans hals, troligtvis derför att hon, skakad af den
häftiga sinnesrörelsen, kände sig behöfva ett stöd för tillfället,
eller kanske också för att visa till hvilken grad en kvinna
kan glömma och förlåta.
Men man behöfver icke stå, när man har divan och
fåtölj. Värdinnan intog den förra och gästen den senare.
Men ingen artig värdinna sitter sjelf i soffan och bjuder
gästen en stol. Också bad hon genast sin gäst lemna fåtöljen
för att intaga —• icke soffan, som visserligen hade varit
artigt, utan den lilla silfverpallen, hvilket var icke blott
artigare, utan äfven förtroligare. Den sköna icke blott bad,
utan ock hjelpte sin gäst att flytta, och denne flyttade
gerna, emedan fåtöljen var för mjuk och varm att sitta uti.
Men hvad som än värre var, han flyttade på samma
gång helt och hållet från norden till södern.
»Hertiginnan de Valliére hade en konung vid sina
fötter,» började nu den omaskerade, sedan placeringen blifvit
sådan hon önskade; »men jag har en republikan, jag...
dock skulle jag icke vilja bortbyta republikanen mot
konungen.»
Pretendenten, den gudomlige i Wiesbaden, hade
be-stämdt fått slag, om han hört dessa gudlösa ord, han
som icke har råd att förlora en enda af sina erkeänglar.
Sådana ord kunde deremot icke annat än smeka
Cam-bons öra, ty dels är det ovanligt att en legitimist sätter
republikanen framför konungen, dels också är det möjligt,
att en republikan, ehuru han icke tycker om konungar,
likväl finner sig ganska smickrad af att jemföras med dem.
Fåfängan spelar en stor rol här i verlden och ingalunda
den minsta i Frankrike. Hvem vet dessutom, om det ej
slutligen kunde lyckas den hederlige republikanen att vända
om denna legitimist, som säkert är lika mäktig som skön,
att göra henne till en af yttersta venstern. Hvilken seger
då för den goda saken?
Sonen aj Söder och Nord. I.
12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
