Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
galler framtindrade ett brokigt virrvarr af tyllspetsar och
sidendamast, af silfver och guld i alla möjliga brytningar
och vidunderliga former.
Allt röjde vällust, men också bojor; allt påminde om
paradiset, men också om ormens gift; allt bebådade
njutningen, men också döden.
Armand var en ny Ulysses i Kalypsos grotta, med den
skilnaden att Armand saknade styrka att lemna sin, ja, icke
ens hågen dertill hade ännu vaknat hos honom.
Armand sökte, för att hemta sig, kasta en granskande
kännarblick på de guld- och silfverarbeten, hvarunder
toalettbordet dignade; men på silfverlocket till hvarje ask, vid
guldproppen till hvarje kristallflaska såg han sirenens hvita
fina fingrar, som han nyss slutit i sin hand och bränt med
sina läppar till underpant af evigt slafveri. Han närmade
sig den gyllene estraden, hvarpå sängen hvilade, för att
öfvertyga sig om att denna krona bland möbler icke var af
underbarare egenskap än alla andra af samma slag; men det
första han drog undan den hvita, silkesbefransade
musslins-gardinen, studsade han, ty han tyckte sig i halfdunklet midt
emot möta ett lefvande ansigte, som stirrade emot honom
från sängens inre, och när han förvånad blickade upp mot
sänghimmelen, mötte han samma ansigte, samma stirrande
blick.
Öfvertygad likväl att sängens spegelvägg och spegeltak
endast återgifvit hans egen bild, dunkelt framstäld genom
skuggallret, tryckte han med handen på sidenbädden, hvars
svällande yta snart gaf efter för den. Han såg sin hand
sjunka, men icke blott handen. Hela hans inre och yttre
menniska följde med, hans planer för framtiden, faderns
bild och moderns minne, hela hans fosterlandskärlek, hela
hans ära, allt sjönk ned i den mjuka silkesgrafven och kunde
icke stiga upp igen, ty skuggallret, som betäckte
graföpp-ningen, förvandlade sig småningom till verklighet, förvandlade
sig till galler af jern, dem samvetsqvalen smidt och ingen
ånger förmådde bryta.
Arme Ulyssesl Du har ingen Minerva, hvars gudahand
sväfvar öfver ditt hufvud; ingen Penelope, som der borta
på Itakas strand fuktar sin fruktlösa väf med saknadens
blodiga tårar. Arme Ulyssesl Du är evigt fjettrad vid
Kalypsos förtrollande ö|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
