Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oförmodadt brytas några af trollburens galler, en dörr
öppnas nära sängen, och på boudoirens brokiga matta visar
sig ett qvinligt väsende.
Ar det Kalypso som söker sin Ulysses, för att med
den odödligas smekningar döfva den dödliges kval? Ar det
markisinnan Eulalie d’Estelle, hvilken, sedan hon afskedat
en kufvad hertig, kommer att lägga den gyllene bojan kring
den frie arbetarens hals?
Nej, det är ej Kalypso, det är ej markisinnan Eulalie
d’Estelle.
Det är — o himmel, hvilken prosa 1 — Det är Denise,
markisinnans kammarjungfru.
»Monsieur Armand, förlåt 1» sade hon med darrande
stämma; »förlåt mig!»
Armand, som kände igen henne mer på den ängsliga
rösten, än på ansigtet och kroppsställningen, emedan han
befann sig i samma mystiska belysning som allt annat i
boudoiren, kunde omöjligt begripa hvad han hade att
förlåta markisinnans kammarjungfru.
»Monsieur Armand 1» återtog hon genast, liksom hon
ej väntat något svar, »ni undrar säkert öfver att jag så här
inställer mig i markisinnans boudoir?»
Armand, som denna afton sett mycket underligare saker
än en kammarjungfrus inträde i sin matmoders boudoir,
syntes icke heller det ringaste förundrad.
»Att jag inkommer,» fortfor Denise, »utan att vara
kallad af er eller någon annan.»
På mycket hade Armand tänkt, men aldrig hade han
tänkt på att inkalla kammarjungfrun hvarken i sin egen
eller andras sängkammare.
»Ni älskar då markisinnan 1» sade Denise med halfqväfd
röst, tagande hans tystnad för ett tecken till missnöje med
hennes inställelse; »ja ni älskar henne mycket. . . mycket 1»
Armand spratt våldsamt upp ur sin halfva sömn. De
der orden: »älskar markisinnan» och »älskar henne mycket»
klingade icke rätt harmoniskt i hans öron. Äfven han, i
likhet med annat ungt folk, hade haft sin föreställning om
kärleken; men som han sjelf var af ett rent och oförderfvadt
sinnelag, åtminstone före resan till södern, så hade han också
om kärleken fattat det mest rena och sublima begrepp. Den
sjudande vulkaniska känsla, hvilken nu bemäktigat sig honom,
öfverensstämde föga med detta rena, sublima begrepp, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
