Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt hjertas mening midt upp i synen, nöjde sig med att
under ett visst förnämt leende, värdigt en markisinnas
älskare, egna markisinnans kammarjungfru följande temligen
hvardagliga komplimang:
»Jag är mycket smickrad af er godhetsfulla
uppmärksamhet, men kan icke inse hur jag gjort mig fortjent
deraf.»
»Ah, han tror mig icke, han tror mig icke!» yttrade
den förtviflade Denise, som nog visste hvad en dylik förnäm
ton betydde.
»Men, bästa mademoiselle Denise,» fortfor markisinnans
älskare, »ni vill att jag skall tro så ofantligt mycket, men
sjelf vill ni icke bevisa det ringaste.»
»Ni fordrar bevis?»
»Ja, det är väl det minsta jag kan fordra af ert
förstånd, för att kunna tro ert hjerta.»
»Och om jag skulle kunna bevisa hvad jag sagt?»
»Så ginge ni verkligen min önskan till mötes,» svarade
Cambon med samma förnäma lätthet.
Man antager så hastigt denna förnäma lätthet, när man
står som disponent i en boudoir emellan ett toalettbord,
dignande af silfver och guld, och en imperialsang med
speglar i väggen och taket.
»Om jag till exempel sade er att markisinnan är gift?»
frågade Denise, fixerande skarpt sin extra husbonde.
»Gift!» upprepade Cambon utan att störta till jorden;
»jag trodde hon var enka, jag.»
Detsamma tror något hvar om bättre fruntimmer, som
taga mot gäster utan att föreställa dem för mannen. Vår
älskare tycktes icke heller taga särdeles hett. vid sig öfver
den omständigheten, att markisinnan fortfarande var gift.
Men en son af södern förvånas, tyvärr, sällan öfver att bans
älskarinna är gift, och om han förvånas, så är det öfver en
kammarjungfru, som finner ett sådant förhållande så
besynnerligt. Vi nödgas bekänna, att en eller halfannan timmes
vistande under tropiken icke varit helsosamt för vår bjeltes
sedliga grundsatser. Detta gör oss ondt, ty hvem vill icke
gerna i sin hjelte se ett mönster för alla dygder!
»Bor markisinnans man här i huset?» åtnöjde han sig
derför att fråga.
»Nej!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
