Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Trohet i lif och död!» utlofvade tvärt den exalterade
kammarjungfrun.
»Skrik, så tror hon att jag ville strypa erl» tillrådde
henne Armand, i det han störtade utför trappan.
Det stod numera icke i någon mensklig makt att få
nordens son tillbaka till södern. Han hade redan gjort för
många resor fram och tillbaka på en enda afton, och nu
var han helt och hållet fastfrusen vid nordpolen.
Det djupaste mörker herskade i trädgården. Armand
kunde icke finna vägen; men han hoppade öfver rabatterna
och häckarne, utan att skada något annat än sina kläder,
ty hösten hade redan bortplockat både blad och blommor.
Han fick ej reda på broarne, men han hoppade öfver
dam-marne. Han kunde ej upptäcka någon port till trädgården,
men han hoppade öfver trädgårdsmuren. Det regnade och
stormade i hans
vajande lockar,
ty hatten låg
qvar i det
skönaste af
kabinett, ett måttligt
byte för den
skönaste af
er-öfrarinnor.
Vår hjelte
befann sig, hvad
det yttre
beträffade, i det
jämmerligaste
tillstånd; men
en inre röst höll
honom skadeslös
för alla hans
uppoffringar och
gjorde honom
nöjd med sig
sjelf. Derför,
långt ifrån att
sörja öfver den
snöpliga utgången af etr äfventyr, som börjat så lysande,
gladde han sig deråt i djupet af sitt hjerta, och i sin glädje
välsignade han ratten, regnet och stormen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
