Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äfven denna senare omständighet bidrog mycket till
Hvita Björnens fröjd. Han hade, som vi redan känna,
mycket att fördöma aristokraterna för, och det icke minsta
var den lyx, hvarmed de sökte föreviga sina döde. Men
när det gälde Madelone eller honom sjelf, då var det, som
vi finna, alls ingen lyx; det var tvärtom den naturligaste
sak i verlden att hafva till och med den rikaste grafvård i
verlden, åtminstone så rik som de förhatliga aristokraternas.
Menniskan är sig lik, och det var icke Hvita Björnen
förbehållet att jäfva den satsen.
»Men hvad menade hon med det der hastiga
aflägs-nandet?» frågade Simon efter en stunds högtidlig tystnad,
helgad minnet af den märkvärdigaste bland spetstvätterskor;
»det ser ut som skulle du ha aflägsnat dig för hastigt.»
»Ja, så synes det,» svarade Armand något förlägen och
tankspridd.
»Det var besynnerligt... aflägsna dig innan du fått
fullt besked om den sak, hvarför du besökt henne ... Om
jag icke kände dig, skulle jag kunnat tro, att du varit något
liknöjd för hvad som rörde mig och Madelone så nära.»
»Men som ni känner mig, så kan ni heller icke tro
det,» svarade Armand undvikande; »det säkra är emellertid,
att ni har stora skäl till belåtenhet med hvad jag gjort.»
»Ja, du har rätt, min gosse . . . Nämn mig derför en
tjenst, som du vill att jag skall bevisa dig, och jag skall
göra den, om jag också ensam måste storma Tuilerierna.»
»Den tiden kan väl också en gång komma,» svarade
Armand leende, »och jag är öfvertygad om att Hvita Björnen
dä icke blir den, som gömmer sig i Madelones grafkor.»
»Mille démons, Armand lille!» utropade Simon, skakande
Armands begge händer; »jag skall äfven ha kransar för en
ny Julikolonn . . . Men hvart går du?»
»Klockan är mycket, och jag har åtskilligt att beställa
på annan ort »
»Nå, farväl då, min gosse . . . Men hör på, Armand
lille!»
»Hvad önskar ni?» frågade Armand, stannande.
»Den der lilla biljetten »
»Nåväl?»
»Behöfver du den?»
»Ni vill ba den?»
»Ja, jag har fått en idé, ser du.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
