Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvita Björnen var då känd på detta ställe. Han var
väl mer än det. Han var dess alldagliga kund ända från
dess första ögonblick för tjugu år tillbaka.
»I dag kommer ni fem minuter senare än vanligt,»
anmärkte madame Moreau, utan att synas stött öfver Hvita
Björnens uraktlåtenhet att besvara hennes helsning.
Hvita Björnen brukade hvarje afton klockan half åtta
visa sig framför silfverdisken och taga sin likör, och
detta oafbrutet i tjugu års tid. Icke en gång Madelones
sjukdom och begrafningsdag hade hindrat honom derifrån.
»Men, i himlens namn, monsieur Simon, hur är det
med er i dag?» frågade madame Moreau, förvånad öfver
sin kunds oförklarliga tystlåtenhet.
»Hur sade ni, madame?» frågade denne, sedan han
sväljt likören.
Madame Moreau var ej den som frågade tvänne gånger
om en och samma sak, ty hon var ej van vid att vänta
på svar: hon hade vanligtvis alltid fått flere sådana än hon
önskade sig.
»Jag frågade hur det var med er i afton?» sporde hon
likväl, ty med Hvita Björnen var förhållandet annorlunda.
Hon ansåg nämligen sig och sin mor stå i en viss
förbindelse till monsieur Simon. Han hade gifvit handsölet på
trädisken, handsölet på tenndisken, handsölet på silfverdisken.
Och handsölet hade haft välsignelse med sig, såsom vi
känna. Derför var hon mer försonlig mot honom, än hon
skulle ha varit mot hvilken annan som helst.
Ja, madame Moreau var till och med så tacksam för det
förflutna, att hon upprepade sin fråga för tredje gången.
»Illa,» svarade ändtligen Hvita Björnen, i det han satte
sig på en stol och såg ned på golfvet.
»Illa, monsieur Simon?» frågade madame Moreau med
verkligt deltagande.
»Mycket illa, madame Moreau,» fortfor Simon, synbart
besvärad af frågorna.
Madame Moreau hade för mycken grannlagenhet att
fråga vidare, och dessutom var hon fullt sysselsatt med att
lyckliggöra kommande och gående med blickar och
plommonlik öre r.
Men hvarifrån detta illa på en dag, som utlofvat icke
mindre än 15,000 francs till en grafvård åt Madelone?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
