- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 1 /
216

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Hvem vet det?»

»Nå, hvarför frågar ni mig då?»

»Derfor att han har frågat efter er.»

»När?»

»Vid middagstiden.»

»Hvad vill han mig?»

»Det kommer han nog att säga sjelf,» svarade
djur-vaktaren med en viss’ vigt på orden.

»Jag har intet otaldt med monsieur Carlion,»
förklarade Hvita Björnen.

»Ingen har något otaldt med monsieur Carlion,» sade
djurvaktaren; »men monsieur Carlion har otaldt med alla.»

»Det rör mig inte.»

»Inte mig heller, Gud vare lofi . . . Ha, ha, monsieur
Simon 1»

»Hvad kraxar ni åt, gamle korp?»

»Hvad är det egentligen som utgör korpars nöje?»
frågade den humoristiske djurvaktaren.

»Ni är ett nöt, monsieur Mathieu!» förklarade Hvita
Björnen, utan att uppfatta humorn.

»Men som likväl snusar ur egen dosa, monsieur Simon!...
Ha, ha, ha!»

»Vänta, så skall ni få er dosa, monsieur Mathieu 1»
försäkrade Hvita Björnen, närmande sig med knuten näfve
sin gamle vän.

Det var ej dosor af sådan metall som monsieur Mathieu
vurmade på. Derför drog han sig hastigt tillbaka inom
porten och uppehöll sig ej heller länge bakom den. När
Hvita Björnen tittade in genom porten, upptäckte haningen,
hvarför han tog sitt parti och fortsatte sin gång med samma
uppmärksamhet på alla han mötte, men med samma
fruktlösa resultat.

Denna omständighet, i förening med hans ordvexling
med djurvaktaren, ökade allt mer och mer hans dystra
lynne, så att han med skäl kunde besvara madame Moreaus
vänliga förfrågan med orden: »Illa, mycket illa!»

»Det har någon frågat efter er i dag,» tillkännagaf
madame Moreau.

Hvita Björnen såg något förvånad på egarinnan af
silfverdisken, ty han kom ihåg djurvaktareris ord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/romivf/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free