- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 1 /
220

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»En hemlighet?»

ȁhnej, vi kunna gerna, om madame Moreau det
till-låter, språka här om saken,» förklarade stadssergeanten, i
det han slog sig ned på en stol bredvid Hvita Björnens.

»Nå?»

»Ni är nyfiken?»

> Klart.»

»Ni anar kanske?»

Hvad?»

»Har ni träffat er vän Armand Cambon i dag?»
frågade stadssergeanten.

»Ja, visst har jag träffat honom,» svarade Hvita
Björnen, skarpt fixerande monsieur Carlion.

»Då förmodar jag, att han redan sagt er att.. .»

»Att?»

»Att ett visst förnämt fruntimmer mycket intresserar
sig för er.»

Hvita Björnen fick stora ögon. Madame Moreau’s ögon
blefvo också större än vanligt. 1 detta .ögonblick hade hon
alltför väl kunnat begära två francs för plommonlikören,
utan att någon skulle ha förvånat sig deröfver eller prutat
deremot. Men hvarken Hvita Björnen eller stadssergeanten
märkte de granna globernas förstoring, ty den ene tänkte
på Madelones grafvård och den andre på — vänta, vi få
väl se.

»Men det der känner ni ju redan genom er vän
Armand Cambon,» återtog stadssergeanten.

»Ja,» svarade Hvita Björnen, darrande af glädje, »ja,
han har berättat mig ...»

»Att markisinnan d’Estelle vill göra något för er,»
inföll monsieur Carlion, klippande med ögonen.

»För mig?.. . Visserligen ja ... men egentligen var det
för...»

»Ja, jag förstår . . . Jag hör att Armand Cambon redan
sagt er allt... Nå, hvad säger ni sjelf derom?»

»Hvad jag sjelf säger?» upprepade Hvita Björnen; »ni
begriper väl, monsieur Carlion, att markisinnans godhet på
det högsta rört mig . . . och att jag, långt ifrån att känna
någon ovilja mot henne ...»

»Ja, ni har verkligen hyst den största ovilja mot
markisinnan,» tillade stadssergeanten; »er ovilja hade till och
med kunnat bli farlig för hennes lif. . . det hade kunnat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/romivf/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free