Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bli ganska vådligt för henne det der uppträdet i Jardin des
Plantes »
»Uppträdet i Jardin des Plantes 1 . . . Hvad är det för
uppträde?» frågade Hvita Biörnen, som var för klok att
bekänna ett kort, utspeladt af en stadssergeant.
»Ni tror icke att jag känner det,» yttrade denne; »ni
har alltid så underliga idéer för er, monsieur Simon . . .
Markisinnan har, som ni väl kan förstå, berättat allt för
mig, och äfven den unge Cambon...»
»Hvad har den unge Cambon berättat?»
»Detsamma som markisinnan . . . det måtte ni väl också
kunna begripa.»
»Han har berättat. . . Armand Cambon skulle för er ha
berättat...»
»Att monsieur Simon hyser en stor förkärlek för lejonen
i Jardin des Plantes.»
»Hal» utropade Simon, slående knytnäfven mot sin
breda knäskål, så att den vackra madame Moreau hoppade
upp från sin stol bakom silfverdisken.
»„Men, min Gud, hvad ni alltid är häftig,» förebrådde
stadssergeanten med vänligaste stämma; »ni är ond på den
beskedlige gossen, som ni snarare borde tacka, ty hvad nu
markisinnan tänker göra för er, är i alla fali hans verk.»
Hvita Björnen lugnade sig, ty hans tankar återfördes
till grafvården.
»Ni är således nöjd med hvad markisinnan lofvat er?»
frågade stadssergeanten.
»Ja, och jag skall hädanefter egna henne min hela
tacksamhet,» försäkrade Hvita Björnen.
»Det låter höra sig, det tycker jag om,» försäkrade å
sin sida monsieur Carlion; »jag sade också genast, att ni
skulle med största tacksamhet uppfylla hennes önskan.»
»Ack ja! Hur skulle markisinnan ens kunna tvifla
derpå ?» undrade Simon med ett verkligen sublimt leende.
»Och likväl gjorde hon det i början.»
»Det är icke möjligt,» förklarade Hvita Björnen, nästan
skrattande; »hon tror mig då vara en verklig björn.»
»Det var icke så alldeles utan det,» menade
stadssergeanten; »men när Cambon, å era vägnar, högtidligt
försäkrade, att hon gick ert bjertas innersta önskan till mötes ...»
»Det kunde han verkligen med skäl försäkra,» inföll
Simon, med tilltagande mqnterhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
