Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjelfva utom gränserna, om man lägger deras hufvud på . . .
Men det är för olyckligt, att man så ofta skall halka in på
politiken, att man alltid, när man trampar på republikens
jord, äfven skall tro sig trampa på kullstjelpta troner! Dock,
det blir väl bättre, när man återkommit till sin kalla,
förståndiga nord, der tronen ännu står upprätt och der den
icke stjelper så lätt, emedan några vackra minnen omhägna
den, emedan den icke alltid hemtat sin purpur ur dygdens
rodnad och oskuldens blod. Det har stått annat än
guldsmidda laster vid dess fot; der har sväfvat annat än folkens
förbannelser öfver dess himmel.
För att återkomma till vårt ämne, nämna vi att Lulli
flyttade samma akademi till Palais Royal, emellan hvilket
och Tuilerierna den till följd af eldsvådor ytterligare fördes
och återfördes. Slutligen trodde man sig vid rue Richelieu
hafva funnit ett säkert hem för den franska operan, då
följande hemska tilldragelse jagade henne äfven derifrån.
Natten mellan den 13 och 14 februari år 1820, medan
hela Paris öfverlemnade sig åt en brusande karnaval och
operasalongen skakades af en glad publiks bifallsyttringar,
smög der, djupt insvept i en kappa, en man, hvars namn
var Louvel, exalterad republikan, hvilken fått i sitt hufvud
att han för framtiden borde försäkra sitt fädernesland om
republiken. Detta enligt orleanisternas utsago, hvaremot
både republikaner och bourboner påstå, att Louvel blott var
en stor beundrare af orleanska huset, en beundran, som,
efter hvad vi alla veta, låter sig väl förenas med hatet
mot den bourbonska grenen Det var en djerf tanke, men
den var äfven afskyvärd, ty han trodde sig’kunna
verklig-göra den genom ett mord. Hertigen af Berry, Ludvig XVIlhs
brorson och Carl X:s son samt franska kronans ende legitime
arftagare, bevistade med sin gemål operan samma afton.
Han inträdde i hertigens af Orléans, sedermera Louis
Phi-lippes loge och smekte dennes barn. Sjelf hade han ännu
ingen son att smeka, och när sonen en dag kom till verlden,
låg fadershanden vissnad under marmorn i S:t-Denis.
Hertiginnan, som önskade lemna teatern före operans slut,
åtföljdes till vagnen af sin gemål. Hertiginnan for, och
hertigen skulle återvända till sin loge, då Louvel störtar
fram. fattar uti prinsens venstra skuldra och ända till
fästet stöter sin dolk i hans bröst. Hertigen sjunker död
till marken, och Louvel flyr. Men under flykten springer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
