- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 1 /
249

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Doktor Matheus utsträcker högra armen i flere
krumbugter, pekar än på hufvudet, än på bröstet och än på
brasan. Det betyder: »MonsieurI Ni är kär, kär i en ung,

skön och rik flicka, som heter Héléne, hvilken är dotter
till en grefve som heter de Vardeck.»

Urbain studsar tre steg baklänges mot spiseln och slår
sig med flata handen för pannan. Det betyder: »Hur fan
vet ni det?»

Doktor Matheus slår med begge knutna näfvarne i
luften, troligtvis för att föreställa fram fotterna på en
springande häst, hvarefter han pekar på dörren. Det
betyder: »Fröken Héléne är ute och åker, men hon kommer
snart hit.»

Urbain rusar fram mot doktor Matheus med händerna
på hjertat och blickarne mot taket. Det betyder: »Jag
tackar dig, store Gudl»

Nu blir det doktor Mathei tur att också studsa tillbaka
och slå sig för pannan. Det betyder: »Otacksammei Ni
misskänner mig! Hvarför såra mitt öra med ett så anstötligt
namn I»

I detsamma öppnas dörren, och fröken Héléne, åtföljd
af sin fader, grefve de Vardeck, och sin fästman, baron de
Saint-Ibars, inträder. Héléne (Fanny Cerrito) är förtjusande,
och likväl är sylfiden ännu icke ann >rlunda klädd än vanliga
fröknar, som komma från regnväder. Hon har lång gredelin
sidenrock och en ganska anspråkslös hatt på hufvudet med
en liten hvit slöja, som hon genast drager från ansigtet.
Detta ansigte är icke bländande skönt, men det har ädla,
uttrycksfulla drag, och det ligger en obeskriflig ljufhet
öfver det hela. Man kan, liksom Urbain, blifva förälskad
i henne utan att, liksom Saint-Léon, behöfva se henne
som sylfid.

Grefve de Vardeck nickar åt Urbain och utpekar honom
för sin dotter med en åtbörd, som skall säga: »Se der,
Héléne, är den unge fiolspelaren, som häromdagen spelade
på hofvet och vann ett sådant bifall. Säg honom några
artiga ord för hans vackra stråke.»

Héléne kastar en flyktig blick på artisten, men börjar
derefter de allra ljufligaste hviskningar med baron de
Saint-Ibars. Hur kan man också komma ihåg stråkar och deras
dragare, när man hviskar med en fästman som är baron?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/romivf/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free