Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teologie doktorn, bestört öfver denna enkla förklaring
af gudaläran, sjunker ned genom jorden under åska och
blixt, det förstås; han skall väl gå på samma sätt som han
kommit. Den der förklaringen hade Urbain kunnat göra
strax. Men det är så likt menniskan. Det rätta ordet
kommer alltid i senaste laget.
Urbain, räddad från afgrunden, är likväl ännu långt
ifrån att vara lycklig. Hin har ju tagit både fiol och
älskarinna. För att öfvertyga sig om sin olycka, skyndar
han in i paviljongen.
Hvad ser han? — Héléne, vaknande, reser sig från bädden.
Okunnig om att den store hofmålaren Lucifer nyss
fotograferat henne, skrider hon mot sin älskare med ett
rosen-rödt leende på sina läppar.
Urbain raglar minst tre famnar tillbaka. Den glada
öfverraskningen slår honom för hufvudet så att alla
skruf-varne lossna. Héléne begriper icke hvad det kommer åt
karlen.
Pater Anselmo, det godas skyddsande, hastar in och
tycker, liksom Héléne, att Urbain bär sig tokigt åt. Som
den helige mannen tror att allt detta härleder sig från brist
på stråke och fiol, så framtager han ur sin kåpa en annan
fiol, ett instrument som seraferna strängat och Sankt Petrus
profvat vid de många barnbalerna i det »blå gemaket». Det
är annat det än fiolen från Lucifers fabrik! Men Urbain
stirrar lika kallsinnigt på himlainstrumentet som det hade
varit salig Nystedts fiol i Upsala.
Religionens och kärlekens förenade bemödanden blifva
fruktlösa, ty Urbain står som en målad bock, i hvars mun
man fåfängt sticker det doftande betet.
Pater Anselmo lägger fiolen på bordet, korsar sig och
vinkar till sig Héléne. Det betyder: »Låtom oss gå i kyrkan,
för att bedja . . . Hjelper icke det, så få vi väl skicka honom
till Danviken, och der blir han nog bättre.»
Derefter går patern, förande med sig Héléne, som badar
i tårar. Endast en trogen tjenare stannar qvar. Denne
tager himlafiolen från bordet, och hur länge han sticker den
under näsan på Urbain, så griper slutligen denne tag uti
instrumentet och drar några stråkdrag, men, tyvärr, bakom
stallet, hvilket låter fasligt. Följden af dessa
stallmästar-volter blir också, att en liten djefvul kommer öfver scenen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
