Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gårdssäng, liksom flickor i en pension. Det är derför som
det ena sköna ansigtet efter det andra höjer sig ur hvar sin
rosenbuske, derför som den ena hulda varelsen efter den
andra dansar fram ur sitt kroppsliga fängsel. Begagnande
sig af den prosaiske trädgårdsmästarens frånvaro, vilja de
genom en ömsesidig förtroligare beröring glädja hvarandra,
liksom de förut gladt en otacksam verld med sin doft och
sin fägring. Rosensjälarna representeras af mesdames och
mesdemoiselles Plunkett, Taglioni (en systerdotter till Marie
Taglioni), Robert, Emarot, Caroline, Théodore, Marquet,
Legrain, Quéniau, Mathilde och Pierroe, alla solodansöser
och tillhörande l’Académie Nationale de Musique. Alla äro
ypperliga, och man ser snart att deras första »pas» äro tagna
i den bästa skola. Deras dans är briljant. När man ser
hvar och en dansa sitt solo, vet man icke hur det är
möjligt för någon annan att dansa bättre; när de dansa alla på
en gäng, skimrar det som ett blomsterregn för våra ögon.
En bukett af sådana blommor skulle i orienten betalas med
millioner, och icke heller i norden skulle man se på
styf-vern, ty äfven der finnas mecenater, åtminstone för dylik
blomsterodling. Vackrast bitr dock i alla tider törnrosen,
och bland törnrosor är mademoiselle Plunkett den
vackraste vi sett. Näst henne lyser hyacinten (Taglioni).
Atter-bom låter i sina sköna sånger om blommorna Hyacinten
säga: »Den döende kraftens hjertblod jag är.» Atterbom
skulle ha sett den yngre Taglioni. Denna hyacint är ingen
»döende kraft», ty hon har ben eller, rättare sagdt, stjelk
sådan som endast den sydliga solen kan frambringa.
Men trädgårdsmästarens steg på sandgången höras.
Ro-sensjälarne återvända till sina kroppar. Trädgårdsmästaren
(monsieur Saint-Léon) inkommer, åtföljd af folk, som vill
köpa blommor. Trädgårdsmästaren fattar sin knif och
plundrar den ena busken efter den andra; men vid hvarje ros
han afskär höjer sig ur busken en rund arm till tecken
att blommans själ lider. Sedan köparna fått sina buketter
och gått sin väg, aflägsnar sig äfven trädgårdsmästaren,
kanske för att i vin förvandla sina blodspengar, under det
han studerar »Le Réforme» eller någon annan radikal
tidning. Men medan han sjelf studerar och tänker på uppror,
anar han icke, att blommorna i hans trädgård göra precis
detsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
