- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 1 /
273

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

slutligen och för det 7:de), att alla mytologiska bilder
af sten eller trä, såsom alltför mycket erinrande om
hedendom och despotism, måtte ur trädgårdarna borttagas, i
synnerhet bilder af gamla trädgårdsmästare, liknande den som
har sin staty i Carl XIII:s torg, och att i deras ställe måtte
uppresas ett monument åt Linné, den store presidenten i
blommornas fristat.

Trädgårdsmästaren blir alldeles förtviflad öfver alla
dessa påståenden. Han har som fideikommiss mottagit
trädgården, om ej just direkte af Gud, åtminstone af grefve de
Vardeck, hvilket i hans tanke kommer på ett ut, och han
måste återlemna allt i samma skick som han det mottagit.
Dock vill han, med afseende å tidens kraf, göra några
eftergifter. Sålunda vill han befalla sitt garde,
trädgårds-drängarne, att draga sig tillbaka ur trädgården. Vidare lofvar
han gifva blommorna en oktrojerad författning, bygd på
allmänna val och tvänne kammare eller drifhus, i likhet
med dem som det blomstrande Tyskland skulle få. Med
ett ord, allt skall bli så trefligt, bara han får vara qvar
som välbestäld trädgårdsmästare, hvilket lönande yrke gått
i arf från far till son.

Men blommorna, klokare än folket år 1848, tro icke
på afmarscherande garden eller på löften om författningar.
De gripa sin trädgårdskung, fängsla och släpa honom med
sig. .. Hvart? — Det får man se i följande tableau:

Dekorationsförändring. Natt. En purpurstrimma visar
sig i östern, tändande skogstopparna och fångande i sin
brand en och annan stjerna. Jorden är ännu dyster, men
icke ödslig. Man ser vid skenet af lysmaskar ett brokigt,
men matt vimmel af alla färger öfverhölja marken.
Purpurstrimman blir allt bredare, marken allt klarare. Ah!
Det brokiga vimlet kommer af hundratals sköna flickor,
slumrande famn vid famn så långt ögat når. Flickor?
Nej! Det är blommor, ännu söfda af natten eller tyngda af
daggen. »Ack, hvad det är dumt att icke vara tidigt vaken
om morgnarna I»

Men om man sofve mindre, hur gammal blefve man
ej då? Man är enligt dopsedeln fyrtio år, man är till och
med sextio, men egentligen är man bara tjugu, bara trettio.
Det öfriga har man sofvit bort, och det kan icke räknas.
På detta sätt blir man alltid ung, fastän man står med
foten i grafven. Tycker man att ens ögon blifvit något

Sonen af Söder och Nord. I. 18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/romivf/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free