Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna pas de deux, som slutar balletten och hvilken
följaktligen skall utgöra den gyllene kronan på verket.
Och likväl, hvad är denna gyllene krona mot den krans
af enkla blommor, som smyckar engelns tinning, när hon
sväfvar omkring dåren i en föregående tableau I Hvad är
.denna gyllene krona mot rosenslöjan, som svajar öfver
blommornas drottning, när hon i den föregående scenen väcker
sina undersåtar och dansar bland deml
Fanny Cerrito gör i sin pas de deux med
trädgårdsmästaren en mängd svåra steg och hopp, som komma
åskådaren att hissna, att bäfva, ty man fruktar att denna fina
gestalt icke ostraffadt hängifver sig åt dessa onaturligheter,
som ryckt den stora konstnärinnan från den parnass, hon
aldrig bort lemna, ned till den manége, som aldrig borde
hedras af hennes fot. Det är följden af att dansa med
trädgårdsmästare, äfven om de föra sina ben med monsieur
Saint-Léons obestridliga styrka öch skicklighet. Men vi
förstå nog monsieur Saint-Léons mening. Han vill göra
sylfiden till menniska för att hon må kunna gifta sig med
en trädgårdsmästare, ty balletten slutar med deras förening,
firad medelst en lysande grupp, hvaruti de förrådda
blommorna naturligtvis måste deltaga.
Vi hafva med förvåning sett trädgårdsmästarfruns
halsbrytande saltomortaler, men aldrig skola vi glömma
fiolspelarens goda genius och blommornas drottning.
Publiken är, hvad konst beträffar, sig temligen lik
öfverallt. Det stormande bifall, hvarmed Fanny Cerritos
prestationer förut blifvit mottagna, voro ett intet mot
dem, som vid ballettens slut öfverhöljde henne. Armand
Cambon, hvilken så djupt senterat dansösens eteriska
skönhet i scenerna med Urbain, stormade nu med händer och
fotter som en galning i förtjusning öfver hennes pas de
deux med trädgårdsmästaren, och han arbetade med tio
klackörers kraft äfven sedan Fanny Cerrito blifvit tvänne
gånger framropad och ridån derefter fallit.
Detta kom han likväl att ångra, ty i sin hänryckning
glömde han att se upp till det der högra galleriet, som
under hela pjesens gång varit ett nästan ständigt föremål
för hans uppmärksamhet. När han ändtligen, trött både i
händer och fotter, riktade sina blickar dit upp, voro Adelaide
och hennes följeslagare försvunna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
