Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men innan han upphunnit Armand, hade denne bultat pä
porten till sjelfva boningshuset och redan blifvit insläppt,
så att han nu lyckligen befann sig utom portvaktens
område och domvärjo.
»Är det möjligt att få tala med mademoiselle
Géron-niére?» frågade Armand en betjent i rikt livré, som
visserligen öppnat porten, men derefter stält sig i vägen för den
inträdande.
Betjenten mätte arbetaren från topp till tå, utan att
brådska med svaret. Armands tarfliga toalett hade icke
heller något uppmuntrande för en betjents rygg eller tunga.
Armand upprepade derför sin fråga med en viss
pockande otålighet, som icke gerna kunde undgå ett svar.
»Det tror jag inte,» svarade betjenten tvärt, i det han
gjorde en gest åt gården, lika betydelsefull som den
portvakten gjort åt gatan.
»Var så god och hör efter först,» yttrade Armand,
blind för alla dylika gester.
»Hvem skulle jag få den äran att anmäla?» frågade
betjenten med en försmädlig min.
»Mitt namn är säkert obekant för mademoiselle . . . Säg
henne derför helt enkelt, att en person, som har någonting
högst angeläget att meddela, önskar på ögonblicket tala
med henne.»
»Kom då tillbaka närmare nyåret, ty då är rätta tiden
för utdelningar,» svarade betjenten med detta flin, så eget
hos förnämt eller rikt folks domestiker.
»Hörde ni ej hvad jag sadel» ropade Armand, blodröd
i ansigtet och trängande betjenten mot väggen; »hörde ni
ej att det var något högst angeläget jag hade att säga er
matmor?»
»Monsieur 1 Detta våld!» yttrade betjenten bleknande,
ty vreden verkar så olika på olika slags menniskor.
»Ni söker genom förolämpning anledning till tvist,»
fortfor Armand; »men jag tvistar aldrig med oförskämda
drängar, utan jag tuktar dem, monsieur! . . . Jag känner en
brinnande lust att slå in ett dussin tänder på er, pardon!»
»Monsieur! Ni skulle våga...»
»Drifva er in i muren, för att der låta er stå som
bilden i en nisch,» tillade Armand, »ja, det skulle jag våga
. . . Ni har väl aldrig drömt er en sådan ära?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
