Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ni är den besynnerligaste karl jag någonsin sett,»
anmärkte kammarjungfrun.
»Hvarför det?»
Kammarjungfrun visste icke hvad hon skulle svara,
eller hvaruti det besynnerligaste egentligen låg; men hvad
hon säkert visste, det var att den unge mannen var den
vackraste karl hon någonsin sett, hvilken omständighet
också Cambon hade att tacka för det hon så artigt bad
honom dröja i tamburen, medan hon skyndade in för att
anmäla honom och, såsom hon försäkrat, använda hela sitt
inflytande för att skaffa honom inträde hos ett fruntimmer,
som icke en gång mottog markiser och hertigar före
klockan tolf.
Armand Cambon hade tillbragt ungefär en halftimme
i tamburen, när kammarjungfrun, ånyo synlig, bad honom’
följa sig. Vår hjelte strök med handen upp håret ur
pannan, i det han kastade en melankolisk blick på sin blus,
hvilken han nödgats återtaga, emedan, som vi veta, hans
enda helgdagklädning blifvit förstörd under språnget genom
markisinnans trädgård och hans kassa icke tillåtit bonom
att två dagar å rad hyra vackra kläder. Det är
märkvärdigt nog att man i blomman af sin ålder, hvilken är så
prydlig och skön i och för sig sjelf, mer tänker på sin
klädsel än i ålderdomens dagar, då man kanske bättre
kunde behöfva det.
Armand följde emellertid sin täcka vägviserska genom
flere rikt möblerade rum, tilldess hon bad honom vänta i
ett mindre förmak. Förmaket kunde äfven betraktas som
ett slags atelier, ty närmare fönstret reste sig en
målar-ställning af mahogny med inlagd perlemor samt tillhörande
palett, färger och penslar, hvilket allt röjde en herskarinna,
som sysselsatte sig med målarkonsten. En hvit broderad
duk, kastad öfver ställningen, dolde sjelfva konststycket.
Kammarjungfrun försvann, och när hon ånyo återkom, följde
hon bankirens brorsdotter, som med ett förtjusande leende
inträdde i förmaket, klädd i ljusblå taftsklädning och med
uppstruket hår, såsom modet var på den tiden. Armand
kände sig alls icke förlägen vid hennes uppträdande. Det
är endast brottslingen som blir förlägen i oskuldens
närvaro, åtminstone i början eller tilldess han är säker på att
icke vara genomskådad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
