Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hugsvalelsens engel, ett kristallklart minne af vårt enda
jordiska Eden. Visserligen finnas äfven andra tårar,
för-tviflans och raseriets; men dessa återspegla ingen ljusets
bild. De bränna den kind de vidröra och falla som
blydroppar på det svidande hjertat. Hvarje sådan tår är en
handpenning, gifven antingen åt vansinnet eller det eviga
eländet.
Att Adelaides tårar voro af det första slaget röjdes
deraf, att hon snart reste sig upp, blickande omkring sig
med lugn, stolthet och beslutsamhet.
»Hur har ni kommit öfver denna biljett?» frågade
hon derför med fast ton.
Ingen fråga kunde vara naturligare och borde,- vara
mer väntad än denna, och likväl rodnade Cambon af
förlägenhet, när den gjordes. Det föreföll honom, och det
af lätt begripliga skäl, ganska svårt att ärligt bekänna alla
korten i detta spel. Det ångrade honom derför att han
icke i tid forberedt sig på svaret.
Adelaide syntes förvånad både öfver hans rodnad och
dröjsmål med svaret; men hennes väntan på det senare var
större än hennes förvåning öfver den förra.
»Jag har fått denna skrifvelse hos markisinnan d’Estelle,
till hvilken den också är adresserad,» svarade ändtligen vår
hjelte, inom sig rätt förargad öfver den förrädiska rodnaden.
»Ja, jag såg att den är adresserad till henne,» yttrade
Adelaide; »ni är då personligen bekant med markisinnan?»
»Ja, mademoiselle.»
»Och ni har varit hemma hos henne?»
»Ja, men blott en enda gång,» skyndade Armand att
svara, liksom fruktade han, den simple arbetaren, att blifva
misstänkt för alltför många besök hos en markisinna.
»När var ni sist hos markisinnan?» frågade Adelaide
med ett allvar och en ordning, som kunnat anstå en
polis-tjensteman.
»I förgår,» svarade Cambon.
»Och det var då ni fick biljetten?»
»Ja.»
»Men då det icke gerna är tänkbart, att ni fått den
af markisinnan sjelf, så är det svårt för mig att begripa,
hur den kunnat komma i era händer.»
»Jag fick den ej af henne,» var allt hvad den i
trångmål bragte arbetaren för tillfället kunde hitta på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
