Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilar i de kungliga grafvarne i S:t Denis, der, under loppet
af aderton år, en ständigt brinnande lampa, på Ludvig
Filips befallning, spred sitt sken öfver grafven. Huru det
egentligen hänger tillsammans med denna dystra historia,
vet man icke. Det intima förhållande, som rådde emellan
Ludvig Filip och madame Feuchéres, den aflidnes sista
vårdarinna, gaf anledning till många hemska rykten, hvilka
möjligtvis sakna all grund. Men säkert är, hvad icke en
gång Ludvig Filips egna vänner kunna bestrida, att
julikonungen alltid med en viss skygghet nämde den olycklige
prinsens namn. Skulle den ständigt brinnande lampan i
S:t Denis vara ett försoningsoffer, så måtte icke detta hafva
varit tillfyllest, eftersom Gud lät 1848 års sol lysa öfver
en kullstjelpt tron och en flyende konung.
Samtalet mellan hertigen och bankiren afbröts af
Adelalde, som inträdde i kabinettet med den olycksbringande
biljetten i handen.
Hertig de Beaudreuil, med en liflighet naturlig hos en
brudgum dagen före bröllopet, skyndade emot sin brud och
framräckte sin hand för att fatta hennes.
Men brudgummen studsade förvånad tillbaka, ty handen
som han sökte drog sig hastigt undan, och blicken som han
mötte vände sig föraktfullt ifrån honom.
Adelaide närmade sig sin onkel, som lika förvånad
stirrade än på den ena, än på den andra.
»Onkel torde vara god och läsa denna skrifvelse,» bad
hon, »och läsa den högt, ty den rör hertigen lika nära
som oss, ja, kanske ännu närmare.»
»Mademoiselle,» utlät sig hertigen, »tillåt mig säga,
att detta bemötande öfverraskar mig.»
»Det är omöjligt att er öfverraskning kan öfvergå den,
som gripit mig,» svarade Adelaide med värdighet.
»Men hvad vill allt det här säga?» frågade bankiren,
vägande biljetten i sin hand.
»Ni har svaret i er hand, gode onkel,» tillkännagaf
brorsdottern.
»Madame la marquise Eulalie d’Estelle,» läste bankiren
på utanskriften; »det är er stil, hertig.»
»Mini» ropade hertigen, i det han hastigt nalkades
bankiren.
Adelaide skyndade fram, ställande sig emellan denne
och hertigen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
