Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
står. Armand nödgades derför något högre upprepa sin
fråga, understödjande den med en dragning i den sofvandes
rock. Icke desto mindre fortfor kusken att sofva. Näst
menniskor med godt samvete finnes ingen som har så god
sömn som kuskar i allmänhet och hyrkuskar isynnerhet.
»Ah, monsieur Armand!» ropade inifrån vagnen en
qvinnas behagliga stämma.
Vår hjelte blef öfverraskad, men lugnad, ty
polissergeanter äro icke kända för ljuf röst och behagligt
framställningssätt. Han närmade sig derför vagnsdörren; men
innan han hunnit den, uppsköts den inifrån, och vid det
svaga skenet från en aflägsen lykta varseblef Armand ett
vackert formadt ben, som letade efter fotsteget.
Vår hjelte var ej sen att hjelpa det vackra benet till
rätta och hade snart den hugnaden att mottaga och ställa
på gatan en smärt och tätt beslöjad dam, hvilken, icke nöjd
med blotta stödet för fotterna, hängde sig fast med begge
armarne vid sin kavaljer.
»Ack, Armand,» fortfor damen, kastande slöjan åt
sidan, »om ni visste hur länge jag väntat på er! . . . Om ni
visste hur orolig jag varit 1 . . . Jag fruktade, att ni aldrig
skulle komma hem ... och nu, fast ni är hemma, fruktar
jag ändå... Ack, monsieur Armand 1»
»Så lugna er då, bästa mademoiselle 1» bad Armand,
under det artigaste bemödande att lösgöra sig från de armar,
som nästan knutit sig kring hans hals.
»O, hvarför säga mademoiselle!» yttrade damen med
ett förebrående uttryck i rösten; »hvarför icke rätt och
slätt Denise? Ni måtte väl redan ha känt igen mig!»
»Utan tvifvel,» svarade Armand, som, om han icke hade
hört rösten på markisinnans kammarjungfru, likväl skulle
hafva igenkänt henne på gesterna, »utan tvifvel, Denise . . .
Men hvad tillskyndar mig den äran att. . .»
»Ni anar då inte, Armand, hvad jag har att säga
er?. .. Är det väl möjligt att ni ej anar det?»
»Hur skulle jag kunna det. . . Men så sansa er då och
vät icke ned era fina klädningsärmar på min våta blus . . .
Ni skall veta, alt det har regnat en god stund.»
»O, min Gud, har det regnat, och jag som icke
märkt detl»
»Det tror jag nog; ni, som åker, kan ej...»
»Stackars gosse, hvad ni är våt! . . . Låt mig torka er!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
