Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
antal?. .. Jag har vågat mycket för er, Armand, ja, ganska
mycket.»
»Jag tviflar icke på det. .. men när hon ej misstänker
er, hvarför är ni då så orolig?»
Denise började snyfta, hvilket föranledde Armand, som
kände deltagande för hennes tårar, att fatta hennes hand,
hvilket hade den verkan att Denise började snyfta mindre.
»Nej, det kan ej vara möjligt, jag kan inte tro det!»
sade Denise, lutande sig emot sin värd.
»Hvad är det som ni icke kan tro?» frågade Armand,
mycket besvärad af detta lutande tillstånd.
»Att ni hela aftonen hade era ögon på hertigens
fästmö,» svarade hon.
Armand tryckte kammarjungfruns ansigte häftigt till
sitt bröst, för att derigenom hindra hennes ögon att
upptäcka de blommor, som ånyo besvärade hans kinder, och
qvarhöll den tacksamma flickan i denna ställning ända till
dess de förargliga blommorna förbleknat.
»Men så berätta då, goda Denise, hvad som händt
hemma hos erl» bad Armand, skjutande lika häftigt
kammarjungfruns ansigte ifrån sig; »ni sade nyss, att det både
haglade och blixtrade derhemma.»
»Middagstiden kom hertigen till markisinnan och talade
länge i enrum med henne,» började Denise något lugnare.
»Aha, jag förstår... Nå vidare?» ropade Armand med
otålighet.
»När hertigen gått sin väg,» fortfor Denise, »ringde
markisinnan efter mig, och jag skyndade naturligtvis in till henne.»
»Vidare, vidare 1»
»Hon frågade mig, om jag ännu kom ihåg den unge
karlen, som jag för några aftnar sedan förde till henne . ..
Om jag kom ihåg er! . . . Ack, Armand, hur skulle jag
kunna glömma erl»
»Det förstås ... jag är tacksam för så mycken . . . Men
hvad sade hon mera?»
»Hon berättade att ni. . . Men det är ju en galenskap!»
»Ja, ja... men hvad berättade hon?»
»Att ni ända till vansinne var förälskad i hertigens
fästmö . . . kan man tänka sig något befängdare?»
»Nej, nej, det kan man icke,» medgaf Armand, böjande
sig ned och låtsande söka något på golfvet. »Men hvad
sade hon mer, bästa Denise?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
