- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 1 /
347

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Och jag som ville uppoffra mig för en sådan 1»
mumlade Denise mellan tänderna och med en blick på dörren.

Armand började en stammande förklaring, men hvars
slut Denise icke gaf sig tid att afhöra. Med en panters
vighet kastade hon sig på dörren och försvann.

Efter några ögonblicks öfverläggning med sig sjelf
hastade Armand efter henne ut i farstun, genom trädgården
och kom just lagom för att se markisinnans kammarjungfru
hoppa in i vagnen och stänga vagnsdörren efter sig,
hvar-efter åkdonet rullade af med mer än vanlig hastighet.

Vår hjelte stod någon stund qvar i porten. Kanske
väntade han att Denise skulle återvända. Fåfäng väntan.

»Om hon nu far till Rue d’Anjou,» sade Armand för
sig sjelf; »må hon fara!... Jag kommer efter i morgon
jag. . . och må de akta sig, i fall de skulle våga sig fram
med den der historien om mig! . . . Det är ej tänkbart att
någon förnuftig varelse kan sätta tro dertill . . . Emellertid
var det der löftet om operabiljetten en stor dumhet.»

Efter dessa ord vände han sig om för alt gå in i
trädgården.

Nittonde kapitlet.

Spökhusets granne.

Men innan vår hjelte gick in i trädgården, kom
händelsevis hans blick alt falla på det lilla huset, hvars fönster
vette mot samma trädgård och hvilket, efter hvad vi förut
hört, beboddes af en prest, lika oförskräckt som
guldarbetaren hvad spöken beträffade.

Öfver porten till denna byggnad dinglade en lykta,
hvars darrande sken knappast räckte till att upplysa fasaden
af huset; men som den hängde högre än trädgårdsplanket,
föll äfven en stråle af skenet in i trädgården.

Armand såg, att ett af prestens fönster stod öppet, och
upptäckte ett hufvud deruti.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/romivf/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free