Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och tunga . . . Tjufvar bruka, som ni nog hört omtalas,
snarare föra från än till hus . . . Det kunde följaktligen icke
vara dylikt folk.»
Armand kände ångestsvetten i sin panna.
Det var då någon som bespejade honom om nätterna
och misstänkte honom, ja, kanske redan upptäckt hvad ingen
oinvigd borde upptäcka.
»Som det anstår en god medborgare och vän af
ordningen,» fullföljde presten, »tänkte jag först yppa dessa
nattliga sammankomster för vederbörande poliskommissarie,
men jag afstod snart från denna tanke, ty en prest har
icke att göra med andra hemligheter än dem man
anförtror honom. . . Också lägger jag mig aldrig i andras
angelägenheter. »
»De personer ni nattetid sett hos mig,» tog ändtligen
Armand till ordet, Ȋro arbetare utan arbete, liksom jag
sjelf... Vi sammanträda för att gemensamt öfverlägga om
medlen för att afhjelpa våra bekymmer för framtiden . . .
De kistor, ni sett dem medföra, innehålla deras verktyg.. .
Hos mig skulle derför poliskommissarien hafva gjort en
ringa fångst.»
»Derom är jag också öfvertygad,» medgaf presten med
mycken saktmodighet.
»Men jag vet ej om förhållandet blefve detsamma, i
fall poliskommissarien skulle göra er ett nattligt besök,»
yttrade Armand, som erinrade sig skuggorna af de många
hufvud han sett på grannens fönstergardin.
»Ni menar, att äfven jag har sammanträden hemma
hos mig,» svarade presten; »jag har lika litet skäl som ni
att bestrida detta påstående . . . Nämn mig den samhällsklass,
som icke nu för tiden konspirerar . . . Presterskapet har icke
heller skördat några gyllene frukter af julirevolutionen . ..
vi hafva nog våra bekymmer vi också... Men våra
bekymmer röra icke allenast vår egen framtid, utan hela
men-niskoslägtets . . . Men det är sent, det är tid på att vi gå
in hvar och en till sig. . . Det fägnar mig emellertid att
hafva gjort er bekantskap, om jag också icke kan berömma
er för öfverdrifven artighet. . . Gud vare med er, min son 1»
Presten gjorde några korstecken och höjde välsignande
sina armar, hvarefter han med långsamma, men fasta steg
aflägsnade sig ur trädgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
