Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Armand följde den bortgående med ögonen så länge
han kunde se honom, och lyssnade till hans steg så länge
han kunde höra dem.
Derefter lemnade han sjelf trädgården och gick in i sin
kammare, hvälfvande i sitt hufvud många oroliga tankar.
Snart försvann minnet både af Denise och de begge
karlarne, lemnande rum åt tanken på den besynnerlige
grannen och den nya fara, som hotade honom från detta håll.
Tjugonde kapitlet.
Dimfigurer.
Den följande dagen som uppgick öfver Paris var en
af dessa om vintern icke sällsynta dagar, då man tror sig
kafva i molnen, och då polisen utställer poster vid kajerna
för att hindra folk från att klifva ned i Seine.
En för blicken ogenomtränglig dimma omhöljde den
stora staden. Man såg knappast handen för ögonen, än
mindre hvart man gick eller hvar man stod. Också går
ingen ut sådana dagar som ej är rent af tvungen dertill.
Parisarne frukta icke för krutrök och drufhagel, men
desto mer för dimma och regn.
Om Ludvig XVI, Carl X och Ludvig Filip lika säkert
rådt om Herrans väder, som de trodde sig rå om Herran
sjelf, så hade de utan tvifvel i godan ro ända till sin död
suttit qvar på sina troner. Det är nästan omöjligt att vaia
entusiast midt i floder af regn, eller sjunga marseljäsen när
dimman qväfver andedrägten.
Det är icke lätt att i en sådan dimma leta sig fram i
den parisiska labyrinten.
Armand Cambon, som hade stora skäl för sin utevaro
denna dag, visste väl, att han befann sig inom Faubourg
S:t Germain, men deremot icke namnet på den gata, utefter
hvars murar han trefvade ungefär klockan tio på
förmiddagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
