Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och hvad skulle det vara?»
»Att jag icke har barnets lättrogenhet. . . Men icke
nog dermed: det är äfven min fasta föresats att söka
upplysa alla andra, hvilka kunde vara lika lättrogna som ni
anser mig vara.»
Markisinnans svarta ögon slungade på den unge mannen
en blick, flammande och vild som blixten.
Armand satte mot blixten ett trotsigt leende.
»Ni tror mig då ej?» frågade hon med snart
återvunnen köld.
»Nej,» svarade Armand utan vidare omständigheter.
Markisinnan tycktes fundera på något. Derefter sträckte
hon ut ena armen mot marmorbordet, fattade en gyllene
ringklocka och ringde.
Denise inträdde blek och darrande.
»Denise,» sade markisinnan efter att länge ha
betraktat den förskräckta flickan, »det är nu återigen fråga
om den der biljetten, som redan åstadkommit så mycket
oväsen. . . Den unge mannen der tror, att det var en
skrifvelse från hertigen till mig... Är det så?»
Denise såg ömkelig ut, och hennes läppar rörde sig
utan att gifva något ljud.
»Svara, Denise!» uppmanade markisinnan; »har
hertigen skrifvit denna biljett?»
»Nej, madame!» svarade ändtligen kammarjungfrun,
stirrande på mattan.
»Är det något mer ni vill, att jag skall fråga den
stackars flickan?» vände sig markisinnan till Armand.
»Jag skulle naturligtvis gerna vilja veta, hvem som
skrifvit den,» svarade denne.
»Och ni vill, att jag skall göra henne denna fråga i
en främmandes närvaro?»
»Ja, i fall ni anser er böra öfvertyga mig om
sanningen. »
»Ni drifver er obarmhertighet bra långt, monsieur,»
sade markisinnan med en medlidsam blick på
kammarjungfrun. »Denise, du måste uppriktigt säga den unge
mannen hvem som skrifvit den.»
»Jag?» utropade Denise, skådande än på markisinnan
och än på Armand, under det hon skälfdp i alla leder.
»Du har ingenting att frukta, mitt barn,» fortfor
markisinnan; »du har min förlåtelse och behöfver ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
