Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men det är också möjligt, att ingen sett det för den
tjocka dimmans skull,» trodde Armand.
»Det vore, min själ, inte omöjligt 1» medgaf portvakten
med ljusnande ansigte; »man kan knappast se något på en
alns afstånd . . . Tänk om det låge qvarl»
»Nå, hvad står du och tänker efter!» skrek hustrun
till sin man, »ut med dig och leta! .. . Har du inte ben,
har du inte armar?... Ut med dig!. .. Himmel, sådan man
jag har... en man som bara tänker!»
Dervid knuffade hon sin käre man ut i farstun. Det
syntes tydligen, att hon var för portvakten hvad
portklappen är för porten, nämligen på en gång slående och
oskiljaktig.
»Monsieur!» ropade Armand efter honom; »jag minnes
att jag stoppade ned fodralet midt framför ert fönster. ..
leta der mycket noga, ty om jag tappat det, så måste det
bestämdt ligga der.»
»Ja, ja!» skrek portvakten, hastande ut på gatan med
oförminskad fart, ty, ehuru fri från hustruns näfvar,
förföljdes han ännu af hennes röst, och en sådan röst kan
nog sätta ben under en arm dödlig.
Armand hastade deremot fram till fönstret och lutade
ansigtet mot rutan.
Portvakterskan följde honom till fönstret, synbarligen
föga nöjd med den plats han tagit.
»Jag har icke mycket hopp om att ni återfår det,»
sade hon, »ty betjenten var nyss ute på gatan.»
»Jaså,» svarade Armand, utan att ändra ställning.
»Men att monsieur går så der klädd, fast det icke är
karnevalstiden,» anmärkte portvakterskan leende.
»Hvarför skulle jag icke det?» yttrade Armand,
ansträngande sina ögon för att se genom dimman.
»Åh,» svarade portvakterskan, »vi äro väl inte så blinda
heller. . . hvarför skulle vi vara blindare än andra ... Ni
tar väl inte illa upp, i fall jag hädanefter säger monseigneur,
i stället för det simpla monsieur?»
Under det hon sade detta, gjorde hon nigning på
nigning och det med mycket buller, förmodligen för att
draga Armands uppmärksamhet från fönstret.
»Ah, nu ser jag er man!» ropade Armand, »nu håller
han på att leta framför fönstret.»
Sonen af Söder och Nord. I.
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
