Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lägga mig på händerna, och så steg han upp på min rygg
och från min rygg upp på muren, den nidingen!»
»Och sedan?» frågade på en gång markisinnan och
baronen, vexlande dervid med hvarandra en blick, obegriplig
för de öfriga.
»Sedan sade han, att markisinnan skulle ge mig
drickspengar, och derefter hoppade han ned.»
»På gatan?»
»Ja, och allt det der gjorde han säkert bara för att
besvära och förarga mig... men vänta, vänta bara!»
»Således en annan väg!» mumlade baronen, bitande
ihop tänderna.
»En annan väg!» genljöd markisinnans röst ännu dofvare,
hvarefter hon med en blick af gränslöst raseri vände sig
mot fönstret, förmodligen för att dölja sin sinnesrörelse för
de andra.
Hade portvakten haft någon blick och känsla för
andras qval än sitt eget, skulle han kanske kunnat trösta
sig med den hämd han, ehuru omedvetet, utkräft på
dem som nyss skrattat åt honom. Men han såg
ingenting annat än sina drickspengar, som han förlorat, och sin
hustru, som han tyvärr hade qvar. Hvad var väl löjet i
första våningen mot den storm, som väntade honom i port- \
gången?
Med ett ord, tillståndet var ganska beklagligt i den
sköna markisinnans hus.
Den ende som var att lyckönska var onekligen Armand
Cambon.
Följaktligen är det en fördel att vara en förment prins,
ja, kanske större än att vara en verklig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
